Våga be om hjälp

Då jag var yngre var jag superdålig på att be om hjälp. Jag tänkte att det var att visa svaghet och otillräcklighet – inte bara vad gäller praktiska saker utan även då det kom till det egna orkandet. Ville vara en av de där som är stark och fixar allt.

Många år senare skulle jag våga påstå att jag blivit en av de där som fixar det mesta – men jag gör det inte ensam. Jag har vågat börja sträcka ut handen och märkt att då jag gör det… är det alltid någon som tar den.

T.ex. idag då min dotters tandställning lossnat och den enda lediga akuttiden för att limma dit den igen var mitt under min arbetsdag vågade jag fråga en dagisförälder som bor bredvid både skola och tandläkare om hen kunde hjälpa till. ”Inga problem, det fixar jag!” Som gentjänst kan jag imorgon hjälpa dem i en annan logistiskt sett utmanande situation.

Speciellt för alla ensamföräldrar är det sociala nätverket viktigt. Vänner, grannar och andra föräldrar som hjälper till då man själv inte hinner. Att våga be om hjälp är ingen svaghet, det är vår gemensamma styrka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s