…men att plasta böcker och dra ut mjölktänder är inte bland dem.
Men tja, den senaste tiden har det kännts som att det mesta gått ganska rejält med sidan före. Då saker och ting inte går som man vill, då man misslyckas trots goda försök så är det svårt att hålla humöret uppe.
Frestas ibland av att hänge mig åt martyrskap men eftersom det är så pinsamt tvingar jag mig själv att dra mig upp ur min självömkan och traska vidare på Lifvets Stigh i hopp om att snart komma ut till en blomstande äng. Haha, den som lever får se hur det går med den saken.
Annonser
Jag klamrar mig för tillfället fast vid en kort dikt av Eeva Kilpi.
Elämä on arvaamatonta. Koska tahansa voi tapahtua jotakin hyvää.
Tänk att man (eller borde kanske skriva ”jag”) så lätt tänker precis tvärtom. Och känner mig lite mindre lyckad… Så jo, känner igen mig i lusten att kasta sig ut i martyrträsket. Finns liksom onödigt mycket ingredienser till det även i mitt liv just nu. Meeeen skam den som ger sig. Kan ju vända imorgon. 😉
Jag älskar det där citatet! Tror jag snyltar lite på det jag med. 🙂
Jag brukar alltid tänka ”This too shall pass.” Och allt går över förr eller senare, plus att livet har en underlig tendens att lätta just då det känns som mest outhärdligt. Men det är ju för jävligt att det måste bli det förrän det vänder liksom, hehe.
Våren gick så med sidan före att det ibland till och med kändes som att det gick med reven före för det mesta. Jag intygar mig själv att hösten, att den här hösten skall vara den tiden då livet känns lite lättare! Och ta mig tusan. vissa dagar lyckas jag ganska bra med den feelisen trots motgångar hemma och på jobbet 🙂 Men vi kämpar på, eller hur? Tillsammans är vi mindre ensamma, eller hur är det du brukar säga 😉 ? Ha en bra dag!