Ibland hopar livet sig och lägger sig i en enda geggig hög av elände. Förra veckan var ett ypperligt exempel på detta då en massa jobb skulle kombineras med sjuka barn och diverse andra åtaganden. Som tur är jag välsignad med snälla medmänniskor och hjälpsamma kolleger så allt fixade sig till sist. Veckan avslutades med en liten rundtur på Stockmanns tak som denna helg var öppet för allmänheten….

Middag med dagismammor på solig bakgård….

Samt skärrat uppvaknande imorse då den här typen svävade över min säng. Är förvånad över att jag inte dog där och då, herregud, vad rädd jag blev!

Nu är det bara att ta sig igenom resten av maj månad på något jäkla vänster och sen borde det äntligen vara läge för lite Seriös Utpustning.