Ut ur dimman

Hade världens jävligaste vecka förra veckan. Både privat, jobbmässigt, sjukdomsmässigt…tja, ni vet…rubbet. Allting var riktigt sjuhelvetes åt skogen.

Det är dock underligt hur saker och ting har en tendens att lätta juuuust då man känner att man inte fixar mer. Som idag. Efter en ocean av ältande, osäkerhet, förtvivlan och tvivel så dyker en fin dag upp. En dag som för med sig hopp om framtiden. Om att svåra saker kanske kan ordna sig. Om att det finns godhet i världen. Lite sol. Herrejestas,  t.o.m. bilskrället gick igenom besiktningen! Det FINNS HOPP!

13101282_10153413006851338_747474026_n

(Samlarbild från Annes vappenfest i lördags. Best friends are made through smiles and tears. )

Annonser

8 responses

  1. Har haft det just sådär sjuhelvetiskt knepigt på flera plan hela våren. Men orkar just tack vare dom där gyllene stunderna och dagarna som trots allt dyker upp och skuffar en vidare. Sen har jag också börjat inse att det är såhär det ÄR att vara minus 40 (eller vad man nu är i 38-årsåldern…). Det är helt enkelt lite kämpigare än det var när man var 23. Men ganska roligt att leva ändå, oftast. 🙂

  2. Är singel och närmar mej 38 år i sommar. Livet känns inte alltid på topp precis. Känner mej inte alltid ensam och stark. Men är inte desperat efter att träffa någon. Man vet ju inte hur andras liv och förhållanden är heller egentligen. Visst är livet kämpigare än när man var 23. Men ändå ganska bra. Har bra familj även om jag inte har barn,föräldrar och syskon,några få men trogna vänner,inte världens roligaste jobb men har bra arbetskompisar.

    • Allt har väl sin tid? Och bra att inte vara desperat, det är varken attraktivt eller hälsosamt. Njuta av vänner och små saker i livet. Det stora finns i det lilla. 🙂

      • Tack för detta inlägg! Det fick mig att känna mig mindre ensam. Har haft riktigt så jobbigt du beskrev det en längre tid nu. Har nog hälsan, man och barn. Så är ju lyckligt lottad. Men jag har inget arbete trots långa år av studier. Och det tär på en! Men, men, som du skrev, det vänder, kanske då man minst anar det..

      • Tråkigt att höra att det är jobbigt rent arbetsmässigt. Men du ska se att det dyker upp ngot så småningom! Och det gläder mig att det jag skriver kan få dig att känna dig mindre ensam. Livet är nu inte någon önskekonsert – inte för någon. Vi måste bara hang in there. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s