Jag är en väldigt snäll person. Ibland lite för snäll. En giver. Trevlig och omtyckt egenskap men ibland ger jag ifrån mig för mycket av min energi åt andra, jag låter folk utnyttja min godhet och tappar mig själv i min strävan efter att göra alla nöjda.
Ju äldre jag blivit desto noggrannare har jag börjat välja vem jag umgås med men fortfarande gör jag ibland felbedömningar av människor och finner mig själv dränerad på energi och livsglädje. Då känner jag mig utnyttjad, ensam och misslyckad för att jag tillåtit mig själv att ännu en gång agera dörrmatta för någon som inte förtjänar det.
Idag då jag såg det här klippet som Pamppon delat på facebook idag resonerade speciellt Lady Gagas ord i mig.
”So what did I do? I started to say no. And slowly but surely I started to remembered who I am. And then you go home and look in the mirror and you´re like ”Yes!” I can go to bed with YOU – every night. Cause that person… I know that person. That person has balls, that person has integrity, that person has an opinion.”
Även i övrigt ett sevärt klipp om vad som sist och slutligen är viktigt här i livet.
Kom ihåg att de som bryr sig om dig är nöjdare oxå om du har det bra och är nöjd. ”Ge och ta”
Precis, då givandet och tagandet är i balans mår alla bra. Det är då den balansen börjar rubbas som det barkar åt skogen.
Har du tänkt på att de som bryr sig om dig är mycket nöjdare om du oxå är nöjd och har det bra? Resten kan du visa rumppin åt 😊 Det här tycker jag gäller både nya och gamla kontakter.
Jag har blivit ganska bra på att visa rumpan åt energitjuvar. Inte bokstavligen då men du vet säkert hur jag menar. 😉
Nej är ett är befriande ord och använt rätt också fyllt med integritet. Men idag när alla ska vara så positiva och entreprenöriella finns det ett sånt kraftigt tryck på att man borde vara med på allt och överallt.
Ja exakt, man är en självisk buzzkill om man inte ser ”möjligheter och potential” i allt.