Är livslång kärlek en utopi?

Om en rejäl vecka startar två nya stora tv-format på finsk TV: Bachelor Finland och Temptation Island. Är personligen ett fan av det första, både då det gäller en man och en kvinna i huvudrollen, huvudpersoner som får välja och vraka bland en massa godingar.

I det senare handlar det om fyra etablerade par som åker till en ö för att separeras och tillbringa tid med villiga singlar som gör sitt bästa för att förföra de nappade parterna. Faller de för frestelsen eller ej? Känns inte riktigt lika klockrent. Eller bara dumt. Som en amerikansk radioprofil uttyckte saken: ”Hey, we´re in a great relationship – let´s go to Temptation Island!” Världens sämsta idé.

Sanningen är att frestelser finns överallt. Hör ofta mina vänner berätta om misstankar gällande respektive och jag säger alltid samma sak: du kan aldrig kontrollera en annan person, vill hen vara otrogen finns det alla möjligheter till det när som helst, var som helst.

Jag är ju en obotlig romantiker som vill tro på kärleken men handen på hjärtat jag är inte helt säker på att den finns. Speciellt nuförtiden då alla nätsajter och dejtingappar ständigt erbjuder nya möjligheter misstänker jag att vi kanske tappat tålamodet att stanna på ett och samma ställe och trampa i den tunna vi står i. Vi har svårt att ge det som är en rejäl chans utan att flcka med blicken.

Vad tror ni? Finns det evig kärlek eller mår vi bättre av att uppdatera våra partners med jämna mellanrum? Om vi bortser från den inbillade tapperhetsmedaljen vi tror vi får om vi håller ihop med samma person igenom. Ingendera är bättre är sämre eller bättre enligt mig, skulle bara vara intressant att höra vad ni tycker.

kelly2

10993970_680684395369830_2434179085787632603_n

Annonser

6 responses

  1. Tja. Jag tror nog det beror på personen just då, om man just då vill / orkar trampa vidare. Hittills har jag orkat trampa vidare men ibland har det kännats före vi gifte oss att det kanske inte var lika värt det. Men det är över tio år sen det blev vi och jag är nöjdare än någonsin. Jag skulle aldrig uppdatera bara för att uppdatera. Det har nog funnits tillfällen när män har indikerat att de har varit intresserade av mig men jag är inte intresserad av nåt annat än en gemensam lång resa med min man. Jag tycker det har varit tydliga milstolpar att här kan du följa den här killen bort från den gemensamma stigen och det har varit lätt att säga nej tack. Ifall att min man skulle välja att ta ett snedsteg så då skulle vår resa nog ta slut. Äh min långrandiga poäng är att evig partnerskap väl kan finnas om båda är investerade, om det känns att man måste uppdatera så då är man inte investerad nog kanske?
    Jag tror absolut att man ger upp för lätt nu för tiden kanske för att filmer etc ger bilden av att det måste vara prefekt hela tiden. Det är det ju så inte. Man är mindre kär en stund och sen blir man mer kär igen. Jag hoppas jag och min man står ut med varandra, säker kan man ju aldrig vara.

    • Vad roligt att höra att ni har det bra tillsammans! Det inger hopp för många, det är jag helt säker på. 🙂 Givetvis är ett långt förhållande eller äktenskap alltid en dans på rosor men det att man väljer att man gång på gång väljer att välja varandra är nog nyckeln. Så bra jobbat!

  2. Jag läste nånstans för länge sen en story om ett gammalt par som varit ihop en halv evighet. Tror det var kvinnan som sa att orsaken till deras långa förhållande var att de aldrig har velat skilja sig samtidigt. Lät helt logiskt.

  3. Jag vill(e) ju tro det. Men mitt eget tåg har ju gått och visst brast nåt i mig i och med det, eller snarare nåt i min tilltro till kärleken kanske? Och jag har ju insett att jag har rätt många med mig i samma båt, så nog vacklar min övertygelse om att livslång kärlek finns. Eller visst finns den säkert, men att det är nog (tyvärr?) vanligare att det kraschar tror jag. Och att anledningarna till det kan vara väldigt många och olika. Åtminstone pratar man ju mera om sånt här nuförtiden. Det är okej att skilja sig, okej att må dåligt. Förr var det mera ”locket på” liksom. Och folk kanske bet ihop längre, av olika anledningar.

    • Jag tycker att det är helt bra att folk skiljer sig om de inte ser några andra utvägar. Man får ingen tapperhetsmedalj för att man hängt kvar med våld och varit olycklig. Undrar om man kanske blir mer försiktig och skeptisk ju äldre man blir? Då man möter sina första kärlekar så har man ju inga dåliga erfarenheter i bagaget men då man fått på käften några gånger så är det svårare att tro på att det ska funka. kanske man därför t.o.m. saboterar för sig själv bara för säkerhets skull? Knappast medvetet men på något plan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s