Visst är det lite sugigt att plaska omkring i en slaskhög på dagisgården men samtidigt så gör den här värmen mig så himla glad. Kylan som höll landet som i ett järngrepp var så förlamande men nu går jag typ omkring med jackan öppen och fågelsång i öronen. Våren är på kommande vänner. Det finns hopp, trots allt.
Hannah Norrena
Uusi WordPress.com -sivusto
