Det finns vissa stunder som gör det sådär extra tydligt att man är vuxen. Som t.ex. då man märker att de där smulorna i skedlådans fack inte försvinner av sig själva utan att man i egenskap av den vuxnaste i huset måste städa ur den själv om man vill bli av med dem.
DOM DÄR SMULORNA ÄR UNGEFÄR DET JOBBIGASTE SOM FINNS! Gah!
HUR KOMMER DOM DIT?
Som singel kan jag verkligen önska mej en sambo att dela röran i mitt hem med.
En sambo delar inte röran, en sambo fördubblar röran. (Om hen inte är en sjuklig perfektionist förstås.) Kan det vara till nån tröst? 😉