Då man gråter på jobbet

Det är sällan jag gråter på jobbet men idag var det nog vindrutetorkare som gällde då Nabaz Baki gästade studion och berättade om hur hans familj på 80-talet flydde kriget i Irak och vandrade över bergen till Turkiet mot en osäker framtid. Han var då bara 5 år och hans 14-åriga syster bar honom en stor del av vägen medan bombplanen cirklade över deras huvuden.

Idag är han en helt vanlig Ekenäs-bo. Du kan läsa hans historia HÄR.

Bild: Nabaz Baki

Bild: Nabaz Baki

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s