Alla dessa människoöden

Sprang på en kollega på jobbet idag som berättade att hennes syster dog i somras, hon blev påkörd av en långtradare i en korsning i hemknutarna. Poff. Borta.

Medan vi stod och pratade om detta ofattbart tragiska öde där en människa i alltför ung ålder rycks bort bara p.g.a. en eller några sekunders marginal, en fråga om att vara på fel ställe vid fel tid….det sätter igång en hel del i en. Tankar på hur ingen av oss kan gå omkring och känna oss sådär jättesäkra. Skuldkänslor över hur man borde maximera sitt liv, vara lite mer Carpe diem liksom.

Likväl kommer jag hem och önskar inget annat än att kasta ner min trotsiga 3-åring från balkongen och grämer mig över obetydliga petitesser. Gnäller, tjatar, ältar, bråkar….om och om igen tills jag får dem i säng, öppnar datorn för att kolla vad som är på gång och inser att kulan från morgondagens En kväll med Anne och Hannah viner ack så nära tinningen.

Det sägs att det värsta en människa kan behöva göra är att begrava sitt eget barn och Pekka Strang berättar faktiskt i morgondagens program om då han var med om det. Vår andra gäst Kia Elenius för mig igen tillbaka till min gråtande kollega i korridoren imorse….Kia blev också påkörd av en långtradare för ett antal år sedan, bilen började brinna men tack vare en medtrafikants hjältemod är hon idag i livet. Brännskadad men vid liv.

Huh. Då man hör om dylika öden börjar man osökt tänka på sina egna och andras livsval. Eftersom tiden trots allt är begränsad… Varför vågar vi inte mer? Vad väntar vi på?

Annonser

5 responses

  1. Alldeles för sant. Hur många gånger har man inte tänkt leva mera i nuet och lovat sej själv att bli en bättre människa. Har lovat att efter semestern ska jag ha mera tålamod på jobbet och vara snäll mot mina arbetskamrater. En mörk höstdag snäser man tyvärr lätt åt varandra men man är inte ensam om det iallafall. Min vänninas mamma dog i bröstcancer femtio år alldeles för ung när min vännina just fått barn. Att begrava sin mamma eller pappa är nog något man aldrig är redo för. Varför ska det hända något hemskt innan man uppskattar det liv man har.

    • Ja, det är nog så himla underligt. Man uppskattar sällan allt det man har tills man inte har det mer. Klassiker. Jag brukar ibland skaka om mig själv med rena tankelekar på värsta möjliga scenrion och efteråt känns det vanliga livet ganska värdefullt igen. Åtminstone en stund. 😉

  2. Precis. Att man är frisk och familjen, mina föräldrar, syskonbarn och syskon är friska borde man komma ihåg att vara glad åt. Inte bara när man hör såna hemska saker som att någon dör plötsligt mitt i livet. I min hemstad dog en man född samma år som jag med fru och små barn i en dykolycka förra sommaren. Kände inte familjen men i en liten stad är man bekants bekant med nästan alla. En olycka som inte borde kunna hända. Kramade nog syskonbarnen och tänkte vilken tur att de finns. Tänk om man tänkte så varje dag. Lättare sagt än gjort.

    • Usch då, vilket eländigt öde. :/ Det där med att vara tacksam kan man dock träna upp men det kräver att man medvetet fokuserar på det som är bra och kanske t.o.m. skriver ner det t.ex. en gång per dag. På så sätt tränar man hjärnan att hitta det som är gott och givande och så småningom börjar den göra det mer automatiskt. Har testat det och det funkar faktiskt, man får upp ögonen för många fina grejer i livet som ger glädje för stunden. Det kan vara allt från nära och kära till ”Damn, det var tammefan en god chilimajonnäs!”

  3. Jag har förlorat två vänner inom 3,5 år i motorcykelolyckor och man tvingas nog stanna upp lite då någon som inte ens fyllt 20 ännu dör helt plötsligt. Hur hemskt det än är kanske det krävs något sånt för att man ska inse hur kort livet faktiskt kan vara och man får för en stund i alla fall en helt annan syn på allt. Men lika hemskt är det för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s