The end of an era

Har tillbringat en stor del av semestern med att städa ur min mommos kämppä efter att hon gick bort i maj. Hur städar man bort ett helt liv? Ja, säg det. Man börjar väl i någon ända och så forsätter man till nästa ända tills alla hörn är någolunda sorterade och genomgångna.

Vill passa på att ge en eloge till sopstationen Ekorosk i Jakobstad för deras utmärkta verksamhet, allt är välorganiserat, gratis och som bonus finns det en massa heta karlar som hjälper en då man inte vet vart man ska lägga sina grejer. På dylika ställen är det ett rent nöje att vara miljövän.

20150717-005632-3392861.jpg

På tal om vänner så skulle denna tömning aldrig ha varit möjlig om det inte vore för mina fantastiska Jeppis-vänner, Ia, Johanna och Macke som ställde upp som bärhjälp och sällskap. Nöden prövar vännen och det är fint med människor som alltid ställer upp.

kuva (40)

Mitt i all förödelse hittade jag även en hårt efterlängtad snusburk som nu lyckligtvis funnit sin ägare. (I Jeppis snusar ju alla. Förutom jag.)

kuva 2 (8)

Nu är det hela över, trots den sorgliga situationen finns alla minnen efter mommo Margit i hjärtat och livet måste gå vidare. Tiden läker väl alla sår. Vissa svider mer, vissa mindre, några blir jäkligt infekterade och andra försvinner efter några plåsterdagar. Jag har denna sommar varit med om alla representanter från hela skalan. Man får helt enkelt ta skiten vartefter den kommer, kippa efter andan, rota fram det desinficerande medlet och hoppas på det bästa.

Sköt om er. Puss & kram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s