Årets första balkongsolande idag. Hett som i helvetet. Så skönt. Men fan vad slut jag är i kropp, själ och hjärta. Inte som en urvriden disktrasa utan snarare som en dyngsur en som ligger på bottnen av diskhon i väntan på att någon ska skölja av den och hänga upp den på tork.

Men det är väl därför semestrar finns till. För att man ska stanna upp och låta dynglasset komma ifatt och ramla i nacken på en – och sen då det gör det inser man att man mest av allt skulle behöva en semester från sig själv.