Tacksamheten mitt i allt elände

I ärlighetens namn så är ju tv-program och allt det där inte det man tänker på då man släcker lampan på kvällen och alla framgångar i världen väger sällan upp för det som verkligen upptar ens tankar.

Har blivit så glad för alla fina kommentarer och vänliga ord jag fått under den senaste veckan. De bevisar att jag gjort rätt då jag för många år sedan tänkt om kring hela det där dravlet om att ensam är stark.

”Din öppenhet har fått mig som varit en så himla sluten och försiktig människa att våga öppna upp mig och att inse att det är helt okej att berätta öppet om allt som ” far fel” I livet. Och man mår så himla mycket bättre av det.”

Amen. Har gått från att vara en person som envist hållit fast vid att svaghetstecken är en dålig sak och att man själv ska fixa allt till att älta min skit både här och där, lite under principen att tämmöisen saa tällä rahalla.

Trots att det är långt ifrån guld att erkänna sina misslyckanden och sin allmänna jämmerlighet som människa är det underbart att känna att man även i sina mindre stolta ögonblick kan sträcka ut handen och lita på att någon tar den och drar en över till torrare jaktmarker.

Har haft en stark känsla av att vara buren och speciellt alla ni som personligen känner mig har varit ovärderliga. Fick den här låten av Gavin Degraw (en av mina absoluta favoritartister) skickad till mig igår och tja, hamnade kippa efter luft av ren lättnad och tacksamhet.

Så sträck ut den där darrande handen bara. Någon tar den. ❤

Annonser

4 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s