I can’t find no rest

Ibland känns livet precis som en boy band-video. Man släpper taget om allt, faller på knä, låter vindmaskinen blåsa och sanden rinna igenom fingrarna.

Efteråt dammar man lite generat av sig, plockar ihop resterna av självrespekten och haltar vidare på Lifvets Stigh i solnedgången. I slow motion förstås.

Annonser

One response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s