Efter fem välsignat fina dagar i Nice med världens härligaste människor är det ljuvligt att komma hem till sjukt barn som vägrar sova, gnäller konstant och är allmänt påfrestande. Men visst hade jag några ögonblick av zen innan nerverna slog knut på sig själva igen.
Återkommer med något nätt från resan så snart vi slutar se i kors av trötthet.
Som tur är endå barnet väldigt gulligt! 🙂
Ja, han är nog ganska så gullig även som sjuk. 🙂