Det har varit en ledsam vecka för min mommo gick bort i torsdags.
Trots att det alltid såklart är sorgligt att ta farväl av någon som alltid funnits i ens liv så gick det väl så pass bra som det kan gå. Får man leva tills man är 94, kunna bo hemma in i det sista och fått se fem barnbarnsbarn växa kan man säkert summera det hela som lyckat. Men ledsamt är det ju förstås. Vila i frid mommo.
(Bilden är tagen sommaren 2013.)
Voj så tråkigt, kram på dig!
Tack ❤
Jag beklagar sorgen! Oberoende hur gammal man själv, eller ens mor/farföräldrar är, så är det alltid jobbigt då de går bort. Kram!
Ja, så är det. Livets gång är inte alltid så lätt att acceptera.
Hannah! Jag beklagar din och er förlust. Varm kram.
Tack snälla.
Nej så lessamt! 😥 Jag har min mommo, snart 89 år kvar. Men hon blir sämre och sämre och jag bävar så för dem dagen då hon lämnar oss. Även om jag samtidigt inser att det är det naturliga. Men svårt att tänka sig att nån som alltid funnits i ens liv inte längre gör det. Kramar ♡
Ja, oberoende hur färdig man än vet att de gamla med livet så är det ju aldrig lätt att släppa taget. Man har ju aldrig upplevt en tillvaro utan dem liksom. Håller tummarna för att din mommo håller sig på fötter ett bra tag ännu!
Deltar i sorgen.
Tack!