Bestämde mig för att anta principen anfall är bästa försvar och hasade mig iväg till gymmet imorse för att förhoppningsvis svettas bort lite av helgens synder. Det var ju en ”bra idé” att efter flera dagars sus och dus gå på ett kettlebell-pass, spenderade största delen av timmen med att snegla efter var roskisen finns ty min kropp ville mest spy av ansträngningschocken. Men vi klarade oss med hedern i behåll, både roskisen och jag.

Är dom inte gulliga? Det ser ut som att de står och diskuterar med varandra om vem som ska få vara med och leka.