Skulle gärna komma med glada tillrop eller ens en någolunda duglig uppdatering från ett lyckat liv men dessvärre befinner jag mig för tillfället i antaligen mitt livs största limbo där mer eller mindre vad som helst kan hända. Detaljerna i detta är tyvärr inget jag kan dela med mig just nu men misstänker att det inte kommer att vara något mysterium för någon nästa vecka då det hela kulminerar i en fruktad, brakande final.
För att ta udden av detta uttalande kan jag berätta att vi ätit korv och makaroner två dagar i rad nu – toppat med den fruktade sockrade ketchupen som alla sociala medier varnar för…uuuh…men som jag brukar säga, ibland får man bara gå där staketet är som lägst. Puss & kram, hoppas ni alla har det bra.
Hannah Norrena 
Man ska lägga ribban på en lämplig nivå, så brukar jag tänka iallafall. Vill man bli mätt så kokar man makaroner.
Precis. Alla överlever. 🙂
Keep up the spirit! Det brukar lösa sig, sa gobbin som sket i badet…
Uääääh…. 🙂
Loppurutistus! puss & kämp!
Tack! It´s been a long time coming.
Voi Hannah, kämpa på, du är en super typ och bra saker kommer att komma till dig – det är jag säker på!! …och vi äter ketchup så gott som varje dag, om det alls lättar dig 😉
Tack snälla. 🙂
Man borde antagligen acceptera makaroner och ketchup som fullödig kost, byta bransch och hålla sina kärleksrelationer på en lagom ytlig nivå samt undvika större anskaffningar. Då slapp man denna rollercoaster. Hang in there!
Haha, ja det kan hända. Jag är en crash & burn-typ, tar hellre risker och lider sen då/om de skiter sig…går det bra vinner man oftast ännu mer. Lagom är tråkigt.