Ibland har man tur…

Ni vet den där känslan då man bara inte orkar med de små liven men de ändå envisas med att suga ur en de sista krafterna – om så med våld? Nå, härom dagen hade jag precis motsatt situation. Min dotter gav mig stränga order om att gå och lägga mig i min säng (”Ta fast med en bok, mamma!”), stänga dörren och inte komma ut förrän ”överraskningen är klar”.

Jag insåg ju att detta troligtvis kommer att resultera i någon slags kaos men tog ändå tacksamt emot en stunds vila och då jag fick komma ut hade Elaisa och Uno dukat fram en picnik i vardagsrummet med allt gott de hittat i skåpen. Så det blev surskorpor, choklad och chilinötter till middag den dagen. Hur bra som helst.

Annonser

8 responses

    • Det verkar som att de har en inbyggd radar, just innan man är redo att kasta ner dem från balkongen gör de en 180-graders sväng och blir ljuvliga tills man kommit över den största harmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s