Ni vet den där känslan då man bara inte orkar med de små liven men de ändå envisas med att suga ur en de sista krafterna – om så med våld? Nå, härom dagen hade jag precis motsatt situation. Min dotter gav mig stränga order om att gå och lägga mig i min säng (”Ta fast med en bok, mamma!”), stänga dörren och inte komma ut förrän ”överraskningen är klar”.
Jag insåg ju att detta troligtvis kommer att resultera i någon slags kaos men tog ändå tacksamt emot en stunds vila och då jag fick komma ut hade Elaisa och Uno dukat fram en picnik i vardagsrummet med allt gott de hittat i skåpen. Så det blev surskorpor, choklad och chilinötter till middag den dagen. Hur bra som helst.
Annonser
Åh vad ljuvligt!! 🙂 Det var du värd!
Det var vi alla värda. 🙂
Oj va härligt! Ibland kan de minsann överraska de där små. 🙂
Det verkar som att de har en inbyggd radar, just innan man är redo att kasta ner dem från balkongen gör de en 180-graders sväng och blir ljuvliga tills man kommit över den största harmen.
Så fint, bra att du vågade låta dem hållas..!
Med stränga orders om att hålla sig borta från vassa knivar och värmekällor förstås. 🙂
Underbart, du verkar ha fostrat dina barn till mycket empatiska varelser!
Oj, vad fint sagt av dig! 🙂