Dags att svettas bort helgens synder och några kilo angst. Undrar i smyg om det snart kommer att komma en dag då livet känns lätt och kiva? Skulle desperat behöva en sån.
Jag har konstaterat att jag sällan hinner få tag i ”lätt och kiva-känslan” förrän efteråt. Då kan det nästan kännas som om jag blev snuvad på konfekten. Men jag får oftast först lite senare känslan av att livet eventuellt log en stund. Efteråt när nån krass realitet slår ett par gånger med hammaren i mitt huvud. Då minns jag hur ljuvt det minsann var igår och så harmar det att jag inte fattade det tillräckligt ordentligt DÅ. Typ. Äh, svårt att förklara. Men var barnfri i helgen och nu när det är gråmåndag igen känns det som att jag inte alls fattade att njuta tillräckligt av friheten när den väl fanns där.
Jag är ganska bra på att uppskatta de roliga stunderna och verkligen försöka försvinna in i den känslan men samtidigt känner jag ofta en sorg över att det snart är slut. Så himla onödigt! Vad är liksom pointen med att söka (ens tillfällig) lycka om man ändå hela tiden tänker på att den snart tar slut?
Känner såå igen mig i den känslan, att gå runt och vänta på undergången fast allt är hur bra som helst. I mitt fall handlar det till stor del om jobbiga erfarenheter under min uppväxt, då hela vardagen förändrades och all trygghet försvann i en handvändning.
Inte så konstigt att du har svårt att känna tilltro då. 😦
Om du behöver en ledig kväll så har du mitt nummer! ❤
Jag vet, thanks babe. 🙂 Tyvärr är min angst inget som går att fixa på en kväll – men däremot kan man ju ändå ha lite roligt medan man väntar på att eländet ska gå över.
Jag har konstaterat att jag sällan hinner få tag i ”lätt och kiva-känslan” förrän efteråt. Då kan det nästan kännas som om jag blev snuvad på konfekten. Men jag får oftast först lite senare känslan av att livet eventuellt log en stund. Efteråt när nån krass realitet slår ett par gånger med hammaren i mitt huvud. Då minns jag hur ljuvt det minsann var igår och så harmar det att jag inte fattade det tillräckligt ordentligt DÅ. Typ. Äh, svårt att förklara. Men var barnfri i helgen och nu när det är gråmåndag igen känns det som att jag inte alls fattade att njuta tillräckligt av friheten när den väl fanns där.
Jag är ganska bra på att uppskatta de roliga stunderna och verkligen försöka försvinna in i den känslan men samtidigt känner jag ofta en sorg över att det snart är slut. Så himla onödigt! Vad är liksom pointen med att söka (ens tillfällig) lycka om man ändå hela tiden tänker på att den snart tar slut?
Känner såå igen mig i den känslan, att gå runt och vänta på undergången fast allt är hur bra som helst. I mitt fall handlar det till stor del om jobbiga erfarenheter under min uppväxt, då hela vardagen förändrades och all trygghet försvann i en handvändning.
Inte så konstigt att du har svårt att känna tilltro då. 😦
Om du behöver en ledig kväll så har du mitt nummer! ❤
Jag vet, thanks babe. 🙂 Tyvärr är min angst inget som går att fixa på en kväll – men däremot kan man ju ändå ha lite roligt medan man väntar på att eländet ska gå över.
Jep, know the feeling! Men en kväll är bättre än ingen kväll 😉
Alla gånger. 🙂
Jag kan också erbjuda dryckessällskap om det behövs mer ;D
Ingen dålig idé det heller. 🙂