Vinkade just av mina barn som åkte till Vasa med mina föräldrar på en liten vintersemester. Även om det är ljuvligt att få lite tid för mig själv tampas jag samtidigt med skuldkänslor. Det är ju inte så att jag direkt överger dem – de åkte gladeligen och jag vet att de har det jättebra med mommo och moffa – men ändå kniper det i modershjärtat.
Ack, detta föräldraskap. Damned if you do, damned if you don´t. Buhuu.
Annonser
De kommer att ha det SÅ bra. Du gör både dem, dig själv och dina föräldrar en tjänst, alla har vi behov för lite ombyte mellan varven, och mor- och farföräldrar e en enorm rikedom för barnen! ❤ Så njut du bara av lite barnpaus med gott samvete. 🙂
Tack snälla. 🙂
Hördu, jalat pyödälle siitä!
Haha, that’s right! Thanks babe. 🙂
Jepp. Bekant känsla. Ack denna eviga ambivalens. Värst är det iofs när man just vinkat hejhej. Sen brukar det lätta, tack och lov. Dessutom skulle ingenting ju bli till nånting utan dessa pauser. 🙂
Alldeles riktigt! Ingenting skulle bli till nånting utan dessa pauser. 🙂
Så sant! Men passa på och njuuut!
Will do. 🙂