Jumppande surpuppor

Gick på ett danspass efter jobbet idag och då jag efteråt stötte på instruktören i omklädningsrummet berömde jag hennes lektion och energi, att det är så mycket lättare att orka igenom en mördande timme då personen längst fram orkar vara positiv och glad trots att alla sura gymmare bara stirrar stint in i sin egen spegelbild. Då sa hon till mig att:

”Vet du, JAG får så mycket energi av DIG då du ler och har ögonkontakt med mig under passet!”

En av mina bästa vänner är jumppainstruktör till yrket och hon säger detsamma, det är så roligt då någon ens märker att man är där. Så tänk på det surpuppor nästa gång ni går till gymmet. Lite vänlighet kan ge mycket till en annan. Våga vara snäll.

Annonser

7 responses

  1. Haha, har tänkt på EXAKT samma! Varför ler folk inte en enda gång på krejsiga danstimmar eller på nåt annat? Stela fejs och stela kroppar och alltigenom stel meno. På mitt gym i Berlin var det DISCO varje gång man gick på jumppa. Så sjukt bra stämning alltså!

  2. Jag har konstaterat att dans är min terapi. Dansar två timmar i veckan och är mer eller mindre kär i våran manliga danslärare. Så honom ser jag i djupt ögonen precis varje gång det är möjligt. 😀 Sen blir ju piruetterna som dom blir, förstås. Men det är liksom värt det. 😉 Tycker nästan det är lite oartigt med sura nunor på ledda timmar. Gå på nåt roligare då liksom, om inte just det här inspirerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s