Hade ett underligt men kul ögonblick idag då jag skulle intervjua The Heartbeat Band för morgondagens sändning och basisten Eero (som spelade i samma band som jag back in the day) dök upp även han. Har inte haft någon kontakt med människan på hundra år så det var verkligen underligt och roligt att han dök upp som gubben i lådan just denna dag, i detta sammanhang. Väckte en massa minnen till liv.
Vi hade ju skivkontrakt, fick flera gånger spela på Tavastia (det STÖRSTA man kan tänka sig som ett aspirerande band) och hade många riktigt fina stunder tillsammans. (Även flera riktigt eländiga.) Vi spelade på tiden före internet så inget finns dokumenterat på the world wide web förutom den sista singeln Seized breathing – som faktiskt kom att bli vår sista. (Kan lyssnas på i Jukeboxen i länken.) Skriven av mig sisådär 2004. Något att visa för barnbarnen – och er då.
(Creamstar typ 2003, från vänster: Tuukka Aitoaho, Kalle Katz, Hannah Norrena, Eero Paalanen och Teemu Aitoaho.)
Aj jo, och kolla in The Heartbeat Band som släpper skiva på tisdag! Fantastiskt!
Hannah Norrena 
Ooh vad spännande! Kul att höra, lyssnar också nu på Lördax. Härligt att höra dig och Hanna, ni får mig på bättre humör! 🙂
Tack gullet, vad roligt att höra!
Ai että, så bra! Även Iris tyckte tre gånger att jag sku lägga mer volym. ”E de Hannah?” Hon vet nog vad som är bra och vad som inte är värt att lyssna på. Kram!
Iris är ju även annars också en musikalisk typ med ypperlig smak eller så ser hon på det hela med färgade glasögon. 😉