Fy fan, vilket lågvatten det varit de senaste dagarna. Nej, inte ens lågvatten utan träskmark som jag gått omkring i med gummistövlar med för lågt skaft så rapan runnit ner i skorna, så ungefär.
Det som jag dock är glad för är de vänner som går med en där i träsket. Då resten av livet känns som blytyngder fästa vid kroppen är de här människorna som bojar, flytvästar eller torra stenar man kan kliva upp på.
Annonser
Tack igen för din ärlighet! Ja ibland känns livet bara för jäkligt.
Nåmen precis! Blir så glad då jag får dela eländet med såna som dig. 🙂
Ja man blir trött på att bara höra om andras lyckade liv. Har inte ens facebook. Orkar inte läsa om hur folk hinner och orkar med allting. Aldrig något negativt alltid bara positiva saker man skriver om.
En blogg är säkrare på det sättet för ni som hänger här har bättre koll på min jargong och förstår bättre hur jag menar saker och ting så man kan säga mer än på FB.
Du är så sympatisk! Tack för att du delar med dig av din vardag, också då den inte är så jäkla sprittande. Eller inte sprittande alls. Det är starkt.
Roligt att höra. Finns så mycket fejk anyway, vem orkar med det? 🙂