Herrejestas, vilken plåga de senaste dagarna har varit. Att vara ensam hemma med två sjuka barn som dygnet runt marrar, gnäller, slåss, vägrar äta, sover dåligt och slåss ännu mer är värre än vilket jobb som helst. Om vi inte hade en TV skulle jag ha hoppat ner från balkongen för länge sen. Så här långt har det räckt med att gömma mig under täcket med jämna mellanrum och låtsas att jag inte finns, på det sättet har jag fått några välsignade minuter av skrikande in i kudden innan någon hoppat på mig igen och försökt gräva ut mina ögon med smutsiga fingrar eller något annat njutbart.
Ack, det ljuva lifvet!
Är det inte ljuuuvligt? 😉
Amen! Det absolut värsta med att ha barn är att vara hemma med dem då de är sjuka.
Ja suck. Som tur är det inget allvarligare.
Jag som gillar att vara hemma med sjuka barn! Sådär inte skrämmande sjuka då.. Då brukar de vara lite lugnare än vanligt. 😀
Men ja, krya på er! O ha nu för Guds skull bra program på TV:n så de hålls lugna!! Det är en order! 😉
Ja, digiboxen går varm, tack och lov. 🙂
ibland hatar jag bara så mycket att det blir pinsamt!
Samma här.