Jag tänkte skriva ett gnälligt inlägg om hur sugigt allting känns just nu men sen insåg jag att jag nu helt enkelt bara får skärpa mig. Så himla synd är det faktiskt inte om mig. Idag har solen skinit och jag intervjuade Sarah Dawn Finer som är världens ljuvligaste människa.
(Men trots det så vet ju alla att den inre friden sällan är lika med de yttre faktorerna.)
Passade så lägligt in i min sinnesstämning. Blev golvad av min ångest igår, så det är bara soffan och triangelmedicin och mannen som hindrar mig från att dö just nu.
Voj elände. 😦 Men bra att du får hjälp i allafall. Hang in there & kraftkramar!
I hear you. Jag tor att det är snart igen dags för en terassöl och skratt, yes?
Absolut! kanske vi ses på Club for Fives keikka imorgon?
Jag missa den då jag glömde helt helt evenemanget medan jag satt och njöt i Sveaborg 😦
Själv hann jag bara se några låtar innan jag hamnade hasta iväg till båten men de är ju alltid lika bra. 🙂
Skönt att igen en gång få läsa att jag inte är den enda som går och dras med en känsla av att allt är från rumpan trots att det mesta i mitt liv faktiskt är helt okej. Jäkligt knepiga känslor att försöka balansera mellan.
Ja, inget är ju svartvitt – trots att det ibland känns så. Men det är som en min kompis brukar säga: ”I´m a single mom – what´s YOUR superpower?” 🙂