Jag älskar att åka till jobbet på lördag och morgon och titta på alla människor och fundera över varifrån de kommer och vart de ska. Vanligaste är kvinnor i min egen ålder som troligtvis ska in till Lindex/H&M/Kappahl och jobba lördag och såklart de som är ute och ratar sina hundar.
Sedan finns det en lite mindre grupp som är allra roligast att betrakta, nämligen de som man ser att helt tydligt är på samma resa som kvällen innan. Antingen drog festen ut på tiden eller sen kanske man tillbringat natten på annan adress för det är väl knappast annars så vanligt att gå ut och promenera i en festklänning eller paljett-topp i gryningen. Ansiktsuttrycken är obetalbara, trötta/glada/skamsna/berusade…allt finns representerat och det är alltid lika fascinerande att fundera på var just den personen har varit.
Vill poängtera att jag inte fördömer detta på något sätt, snarare avundsjuk för jag antar att dessa tappra krigare har haft roligare än jag OCH jag antar att jag även själv i min ungdom gjort mig skyldig till samma sak. Nej, låt det fara bara – eller YOLO – som kidsen säger.
Tror nog det värsta var när jag (i ett tidigare, singlare liv) hamnade på en annan adress efter ett bröllop. Stekande het söndag men hjälpte inte annat än att dra på sig sin ljusröda klänning i siden med svart tyll nertill… Hohoh, ganska obvious WOS…
Hahaha, classic!
Åh. Jagvill också se på då folk ratar hundar. Det finns alltså andra än jag so gör det!? 🙂
Älskar då fel blir rätt.
Min favorit är då man ser en fullvuxen man prata högt i gullande ton med sin hund då han inte vet att han är iaktagen. Hur gulligt är inte det?