– Mamma din mage är bara SÅ HIMLA MJUK!!!
– Öööh…tack? (*inombordssvordom*)
– Jamen, det är så bra för man får inte ont i örat då man ligger på den. Man sjunker liksom in i den.
Universum tröstade mig med en bortglömd 20-euros sedel i byxfickan. Alltid något.
Annonser
🙂 Härligt! Min förstfödde sa när han var mindre att jag är hans mjukis! 🙂
Så gulligt. 🙂
I och för sig gulligt 🙂 men även ”inombordssvordomar” framkallande 🙂
Jovisst, vi morrar alla dem i smyg och sedan visar vi upp ett glättigt ”nämenjagärsånöjdmedmigsjälvjustsåhär”-leende.
Igenkänningsfaktor 🙂 Tröstar mig lite med att det säkert är skönare att ligga på den mjuka magen än ett hårt höftben. Inte för att jag suktar efter att känna mina höftben, men… 😉
Det finns något gott med alla lägen säkert. Själv föredrar jag dock något gott att stoppa i munnen. 🙂
Min sexåring kramade mig bakifrån i parken igår, och sedan gick hon med armarna utsträckta till sin kompis och berättade att hennes mammas rumpa är såhär stor! hon kom alltså inte för att kramas, utan för att måtta den. tacktack.
Men vet du vad? Det är nog samma som med fiskehistorier – då man måttar den i efterhand är den MINST dubbel så stor.
Minns när kusinbarnet stirrade på mig när jag passade dem under en av mina tjockare perioder och jag anade frågan som mycket riktigt följde: Varför har du så tjock mage? Jag svarade uppgivet: För att jag är tjock.
Nämen herrejestas. Blir riktigt ledsen då jag läser detta. Var och en med sitt liksom. Alla är vackra på sitt eget sätt.