Det är ganska ironiskt att mammas och pappas hund heter Onni för trots att han är en glad och ytterst vänlig själ är det få som ser lika obotligt deprimerade ut som han. Dag och natt hasar han omkring och ser ut som att han helst av allt bara skulle vilja gräva ner sig i snödrivan och förvandlas till en tussilago i vårsolen.
T.o.m idag då jag sjöng och dansade ”Mitä koira, mikä boogie?” var detta den mest entusiastiska min han lyckades frammana:
Men jag antar att han kanske uppskattade det någonstans innanför sitt håriga yttre för han viftade iallafall på svansen.
Hannah Norrena 
Ååh guu va söööt, trots den sorgsna looken! Han kanske inte ville visa att han egentligen gapskrattade åt din dans 😀
Jag tror att han fnös och gapflabbade rått och överlägset i sitt inre, haha. Alla Cavalierer ser ju så himla ledsna ut hela tiden.
Ja de gör ju det.
Åååååå! En kompis! Han är en i gänget.
Jaijamensan, han är en av oss.
Visst skulle du ha blivit ganska förvånad om han skulle ha avfyrat ett pepsodenthymy åt dig. Skönt med hundar som KAN vara lugna. Vår hund har hepulit mest hela tiden.
Som i den där reklamen för någo rengöringssnacka för hundar där de mittiallt ler sådät spookyt… Hoppas vovven lugnar sig snart, det brukar komma med åren.