Ni vet den där känslan då man har så himla tråkigt och allt känns så sjukligt trist att man tänker att ens enda utväg är att göra något åt håret? Gärna något radikalt som att byta färg eller klippa pannlugg. Kämpar mot de känslorna just nu. För jag vet ju hur vidrig jag ser ut i pannlugg och att färgen jag har på håret just nu är typ den enda jag passar i. Antar att jag måste se ut såhär resten av livet. Tråååhååkiiigt.
(Har brännt och/eller deletat alla bilder på mig själv i pannlugg och diverse eländiga färgnyanser så ”tyvärr” kan jag inte bjussa på några läckra horrorbilder.)
Haha ja. En av mina favoritneuroser 😉
Man greppar efter halmstrån. Men bäst om man lyckas hålla sig från att börja misshandla sina egna strån i processen. 🙂