Bullet proof?

Det finns ju många fina fördelar med att jobba med radio och tv, det är kreativt, roligt, man får träffa en massa härliga människor och vara en del av tittarnas och lyssnarnas liv. Det som är mindre trevligt är all negativ feedback man får. Alla elaka mejl, samtal, kommentarer på sociala medier och allmänt skvaller och förtal.

Jag brukar oftast vara ganska bra på att distansera mig från dessa och gå omkring och nynna på den här låten…

…eller varför inte den här….

…men på den senaste tiden har det varit svårt. Då man är svagare i själen är man inte lika motståndskraftig och jag märker att kritiken smyger sig in genom sprickorna i fasaden. Jag tar åt mig – fast jag vet att jag inte borde.

Som tur har jag människor i min ringhörna som orkar muntra upp och som vet vad jag behöver.

chips

Annonser

28 responses

  1. Som jag skrev redan tidigare till dig, då gällde det er talk show, men mycket går att återanvända:

    Er professionalitet kommer bra fram då man ser hur ni gör intervjun till en avslappnad och stämningsful träff med den intervjuade. De ställda frågorna har varit sakliga och de har utförts på ett människovänligt, smart och roligt sätt. Ni har lyckats och skapa en god stämning bland era gäster på ett sätt, som fått alla i programmet upplevas som inteligenta och starka förmedlare av sin sak. I dagens journalism känns det fräscht att gå in så djupt i ens liv utan att försöka skapa stora rubriker. Det har talats till de som hört. Det är en otrolig kunskap att få en människa att öppna sig i en intervju och det kräver mycket av intervjuaren. Ni har varit grymt insatta både i programets tema och personen. Det är en fröjd att följa sådana här kompetenta, skickliga och allmänbildade personer som ni.

    • Åh, vad fint du skriver. Även vi är jättenöjda med den här tredje säsongen, den verkar ha träffat rätt och gett mycket åt många. Det gör mig och Anne mycket glada.

  2. Jag går för tillfället och nynnar på Lily Allens- Hard Out Here. Blivit lite en theme song till o med 🙂 Jag har insett att man behöver lite theme songs i livet!

    Kämpa på, och vill bara säga, så här som radiolyssnare, att du gör ett super bra jobb!

  3. Du är ju bara för super i radio! Höjdpunkten numera på fredagar är när jag får knäppa på nöjesfredag.

  4. Det är intressant hur folk som inte har nån erfarenhet av att vara in the public eye helt tappar förståelsen över att folk på teve och radio faktiskt är människor dom med, med känslor, som försöker sitt bästa, och faktiskt int alls tror dom ”är nåt” bara för att dom valt att ta ansvaret och nöjet av att synas. Oftast känns det ju betydligt mer som ett ansvar än ett nöje. Har du haft en skitdålig dag är du ändå tvungen att dölja det för publikens skull. Glamour känns väldigt långt borta, såna stunder.

    Och eftersom du känns som en übermensch som ”tror du är nåt” så blir det ju liksom så mycket lättare och nästan lite skönt att få säga till när du gör nåt andra anser vara ett misstag eller ett fel. Det kan ju du ta som är så high and mighty och inte samma skrot och korn som resten av folket. Dessutom vågar ju du visa dig, precis som du är. Och det påminner folk som inte vågar om precis det, att dom inte vågar. Och det är irriterande. Sen klagar man ju oftast på folk som påminner en om nånting hos en själv som man inte mår bra med. En person som är skitnöjd över sitt utseende har ju t.ex. inget behov av att snacka skit om folk med övervikt, t.ex. Men är man själv missnöjd med hur mans er ut irriterar det ju extra när andra inte störs av sitt utseende.

    Det är ju liksom baksidan av allt det härliga du får vara med om. Alla dessa stackars olyckliga människor som vill meddela dig om att dom mår dåligt. Särskilt dessa fegisar som står utanför arenan, som aldrig skulle våga visa sig på nån slags arena. Men deras åsikt är ju inte värd nånting. Och det vet dom själva om, därför uttalar dom sig anonymt. Är man stolt över sin åsikt och står för den och tycker den är värdefull, skriver man ju under med sitt rätta namn, som jag gör nu. Men folk är oftast fegisar.

    Skit i dom! Jag vet att det är svårt, men du är för fin för sånt! För värdefull! För viktig! Ditt jobb går inte ut på att bry dig om vad fegisarna tycker, och dom får absolut inte stå i din väg. Du har ett utvalt och viktigt arbete att uträtta, fokusera på det. Och på kärleken.

    Det finns jättemånga människor som mår dåligt. Och många av dom väljer tyvärr att ge utlopp för det på ett negativt sätt som smittar ner andra. Du har valt ett helt annat sätt, du har valt att vända om det till nåt positivt, värdefullt, givande. En största applåd till dig för det. Jag vet att det är allt annat än lätt. Men det går inte för blinda ögon! Ge och du kommer få, och desto mer du får ska du ge, vilket du gör. Hurra för dig! Resten spelar faktiskt ingen roll.

    • Wau. Blir alldeles tagen och matt och rörd av din kommentar. Du har så rätt. Och man måste ju försöka distansera sig från alla dessa åsikter – alla har ju faktiskt en – och man kan inte göra alla nöjda.

      Allt handlar ju sist och slutligen om hur man förhåller sig till saker och ting. Tuomas (mina barns far) gör morgonradio på Radio Nova och trots att dom har Finlands största publik på sisådär en miljon så brukar han alltid säga att ”man kan se det som så att WOW, en miljon finländrade diggar det vi gör ELLER att fyra miljoner finländare hatar oss och väljer aktivt ett annat program.” 🙂

      Viktigast är att man respekterar sina medmänniskor och faktiskt ser dem som människor. I mitt jobb träffar jag ju många kändisar och de är precis likadana som alla andra också – ingen är bullet proof och bara för att folk är offentliga personer har man ingen rätt att behandla dem som slasktrattar. Det har man ju inte med helt okända heller! Inte är jag världens största fan av alla människor jag heller men det skulle aldrig falla mig in att gå fram till dem och berätta det. Varför göra folk ledsna i onödan liksom?

      Saklig kritik och diskussion kring innehåll och relevans är sedan en annan sak men man kan inte ta allas behov i beaktande där heller, man måste helt enkelt inse på att det finns en orsak till varför man har det här jobbet och lita på sitt eget omdöme. De som inte gillar det kan ju fast åka och handla under tiden då.

  5. Nej, nu måste jag ju steppa in här. Guld-nyårs-damen, you know. Upp me hakan! Du är bättre än nånsin och då var du ju bra från start. Det retar bittergökarna. Go Hannah! kram.

    • 🙂 Tack snälla. Hoppas att även Vegas publik snart inser att jag inte är djävulen själv utan faktiskt en helt snäll och fiffig typ med goda intensioner.

  6. avundsjukan avundsjukan. jag är inte en person i rampljuset men har fått sura blickar redan för att jag vågtat ta plats o säga min åsikt. stackars de som bara siter tysta, tänker jag oftast. Och söker mej till de som jag vet gillar mej.

    • Sant, man måste skippa energitjuvarna i sin omgivning. Det är underligt det där med att många blir så provocerande med människor som vågar ta plats. Sanna skrev om det i sin kommentar och han inget annat än hålla med. Ge järnet du också, låt det fara bara!

  7. Jag måste bara kort få säga att jag tycker du gör ett jättebra jobb både i TV och radio. Hoppas ändå dom positiva kommentarerna för det mesta övervinner dom surpuppiga. Kämpa på!

    • Visst finns det många som gillar det vi gör också och det är ju såklart härligt. 🙂 Måste bli bättre på att fokusera på alla er välmenande och snälla människor där ute. Annars blir man rädd och osäker och därmed betydligt sämre.

  8. Mamma spontant i köket för några veckor sedan: ”Jag tycker Hannah Norrena har den bästa radiorösten”. Kort och gott. Hon är för övrigt ett stort fan av er show och det nya livsmottot är Låt de fara bara 😀

  9. Det är kanske lätt att säga det men folk är väldigt avundsjuka av sej. Min mamma tyckte att din och Annes pratshow var bra. Så det är inte bara vi ” ungdomar” I 30+ åldern som tycker om dej.
    Försök tänka att det är bara avundsjukan som visar sej när folk är negativa.

  10. Första gången jag hörde dig och Jukka i Nöjesfredag tänkte jag att jag måste stega in på Yle nån dag och säga vilket bra radiopar ni är och vad det är skönt att lyssna på er. Nåh, jag har ännu inte fått ändan ur vagnen så jag skriver här i stället. För jag vet hur galna vissa av radio Vegas lyssnare är så fort det kommer minsta lilla förändring. Och vi som hurrar där hemma hör aldrig av oss. Men ni gör ett jättefint jobb, fortsätt så, och senaste säsongen av Anne och Hannah var verkligen mitt i prick!

    • Underbara Elin, TACK! Du vet inte hur glad jag blir av dina vänliga ord! Och du har alldeles rätt, det är sällan man säger positiva saker men då man blir arg är det mycket lättare att plocka fram telefonen eller skriva ett argt mejl. Men nu har du ju sagt trevliga saker åt mig som gjort både mig och Jukka (och Anne) mycket glada. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s