Efter att ha klämt ner hela mitt liv i femtio flyttlådor och otaliga sopsäckar bara för att köra dem en kilometer bort och packa upp rubbet igen – allt inom loppet av 24h – är man minst sagt mör.

Därför är det såklart extra härligt att försöka få två förvirrade barn att finna sig i att sova i sitt nya gemensamma rum. Brukar annars kategoriskt vägra göra dylikt med ikväll har jag faktiskt hamnat sitta på golvet i deras mörka rum och lirka i över en timme – and counting.

Just då det verkar bli lovande tyst börjar någon knärra under täcket eller sätter sig käpprak upp i sängen med stora förvirrade ögon. Helt förståeligt. Undrar dock hur det ska gå med Nöjesgalan imorgon, borde vara där för att dela ut pris. Lycka till mummi o vaari som ska sköta.