Jag har en tendens att slarva bort mig i min egen hjärna. Ett knep som dock alltid funkar är att gå i en timme. Jag vet, det är oftast det sista man vill göra då man ligger där i sin självömkan eller rullar runt i sin oro men om man bara lyckas ta sig ut och envisas med att sätta ena tassen framför den andra i en timme kommer det som tynger själen att lätta. Så även denna gång.
Annonser
Kanske sista chansen för en höstpromenad i år. Harmar lite att man bara suttit inne nu!
Nåååh, det kommer nog fina dagar ännu ska du se. 🙂
Ja! Promenader is the shit när det känns tungt i själ och hjärta. Man får ju bokstavligen distans och det är ju oftast det som behövs. Går en sväng varje dag, ibland långa prommisar och ibland bara korta svängar. Huvudsaken att man är borta hemifrån en stund.
Ljus i hösten!
Tack detsamma! Själv är jag lite dålig på att finna den tiden i vardagen men på helgen försöker jag hasa runt lite.
Jag håller med dig till 100%. Funkar alltid.
Vare sig man vill eller ej. 🙂
Promenader har hjälpt mej med många hjärtesorger, o allmän ångest. Om jag mår riktigt kakka (som för tillfället när en annan fick jobbet jag drömt om sen 2005) så går jag ut i skogen med iPoden. Även långa varma duschar hjälper mot kakkafiilis. Kyllä se siitä! 🙂
Fy fan, vad dålig säkä! Bläääh. 😦 Men du ska se att det måste gå såhär nu för att du en bit längre fram ska vara öppen för något helt nytt och härligt som annars inte skulle ha haft plats i ditt liv.
så rätt! det är då man övar på det där att andas lugnt.
Vara i nuet. Titta på träden. Känna hur det loftar.