Prestationsvila

Då man har delad vårdnad finner man sig ibland helt ensam med X antal lediga timmar att fylla med valfri aktivitet. (Och nej, jag är inte den som sitter och längtar efter barnen – tvärtom.) Jag märker dock att jag lätt blir orolig i själen, stressad och känner att jag nu borde maximera den här tiden. Hinna städa, tvätta, jumppa, vila, utvecklas, se hela veckans tv-program, festa, träffa vänner och helst också potentiell ny man. Borde, borde, borde.

Idag tror jag dock att jag mest ska lacka naglarna, äta chips och titta på tv. Har ju faktiskt redan städat terassen (för det är sånt som är smart att göra i oktober) så jag jag kan gott unna mig lite soffligg.

(Ni har väl inte missat Nashville? Serien är skriven av samma kvinna som skapade Thelma & Louise, d.v.s. not too shabby.)

Annonser

6 responses

  1. Jag känner igen prestationsångesten. Just nu har jag bara en ledig dag åt gången, aldrig två dagar i rad. I fredags var jag ledig, och funderade vilken slags dag jag ville ha, denna enda lediga dag innan hela helgens jobb. Ville jag sminka och fixa upp mig och gå på stan? Jo, det lät ju kul. Fast sen lät det ju också toppen att gå ut och cykla i härliga höstvädret. Sporta lite, svettas, vara hurtig! Fast sen borde jag ju städat i lägenheten också, och kanske rita…… Jag ville riktigt FÅNGA DAGEN men alltså det var ju bara en vanlig dag, tooo muuuuch pressuuuuuuure. Det blev för mycket valmöjligheter, så jag gjorde inget av dom. Slappade hemma och cyklade sen till morsans och hängde med henne, haha. Det var jättekul det med, men jag fick ju inte mycket ”gjort”. Jag borde planera varje dag så jag vet vad jag ska göra. Fast sen håller jag ju mig ALDRIG till planer jag sätter upp anyway….. Det är svårt. Men jag försöker vidare!

    • Haha, du är precis likadan! En sak som jag dock bestämt mig för är att jag INTE tänker sätta mina dyrbara egentimmar på tråkiga grejer som att städa eller tvätta, det kan jag lika bra göra då barnen är hemma. Nej, det ska vara något som bygger upp mig rent mentalt – är det sen att ligga på soffan i ett dygn eller sudda runt i vimlet…helst ska det vara något ”onödigt”.

  2. Jo jag har tänkt sådär också, fast liksom, ifall jag inte städar så kommer det inte bli städat. Och dom dagar jag jobbar vill jag ju inte städa. Då har jag ju jobb samma dag. Nej. Fast sen när jag har ledigt vill jag ju njuta av dom få stunderna istället för att jobba gratis hemma. Nej. Ja men vad lämnar det kvar för valmöjligheter?? Det då kanske att placet ser ut som en stia och att jag en gång på två veckor orkar diska ett par tallrikar och dammsuga halvhjärtat så att det blir lite mer beboeligt.

    Samma regler används till träning, kan jag tillägga. Riktigt matt blir jag av min hjärna ibland. Den vill men motstår.

    • Kanske du kunde försöka tänka som så att du kör med minimal effort – maximum gain? Teks att du bestämmer dig för att hetstäda en timme i veckan? Och så får det räcka. Eller vad gäller motion, om det riktigt tar emot – måste du verkligen träna? Kanske en promenad till butiken kan räcka den dagen? Eller sen så skippar du det helt och hållet. Då man börjar tänka på den stora helheten är det sist och slutligen ganska lite man MÅSTE. Prioritera det som ger dig mest och gör det. Det räcker.

  3. Jo du har så sant. Jag har märkt att det att man får gäster är ytterst effektivt för städningen, då får jag det gjort på 15 minuter det som normalt kan ta 3 veckor att få till, haha. Borde få gäster oftare.

    Sen vill jag faktiskt träna. Fastän jag är LAT. Men jag vill. Mår bättre av det, har bättre dagar, är positivare, livet känna lättare, allt känns möjligt. Så jag vill faktiskt. Det är bara det där med att få disciplinen på plats som är utmaningen.

    Men jag håller helt med. Man måste ju så lite. Fast nu har jag suttit på arslet och ätit godis rätt länge, vet hur den slagdängan går, så det vore roligt att byta och faktiskt göra lite grejer också. Bara ibland 🙂

    • Det är sant att man får bättre fiilis av att ibland – fast med våld – tar sig i kragen. En känsla av självkontroll och livshantering. Det kan dock vara bra att försöka vara förstående och förlåtande med sig själv och ge sig en klapp på axeln även för en liten insats. Allt är hemåt liksom. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s