Anne ligger hemma i ryggskott så jag är ensam på jobbet idag. Sitter uttråkad och stirrar håglöst framför mig och längtar efter henne. Anne och jag är ju som ett gammalt gift par (minus strulet och gnatet och tråket) och utan henne känner jag mig halv.
Ska muntra upp mig med att styra upp nästa veckas tripp till Stockholm. Vi tänkte att ”en rakkausloma i väster, det är vi minsann värda!”
Nedan en het samlarbild från en vanlig dag i våra uppenbarligen stressiga liv.
Voi tur att jag har dig. Detta piggade upp mig som fan. Sii nu hu gulliga vi e. 🙂
Sannerligen, en fröjd för ögat. Visst var det snällt att jag valde en bild där du har en handduk på huvu? 🙂
Jag såg faktiskt inte att det var en handduk, jag trodde att det bara vara en toning som gått snett.
Hahahaha. Som då jag fick gråbrunt mommohår. 🙂