Otack är världens lön

Gjorde idag en insats för att vara En God Mor och tog mina små rosenknoppar till stranden. Det var ungefär lika avslappnande som en hjärtattack. Ena försökte äta upp halva stranden medan den andra stod och gnällde på att vattnet var för kallt (det är värmebölja i Esbo), vinden blåste håret i ansiktet, sanden skavde mellan tårna, en myra gick förbi. Vi stannade i 45 minuter.

Nu har jag satt dem framför Pikkukakkonen och gömt mig i köket.

Annonser

4 responses

  1. Hahahaha! Jag känner igen mig. Det var lika för mig idag – och då hade jag dessutom bara mig själv att hålla reda på.

  2. Detta e första sommaren som jag glatt kunde konstatera att ungarna e tillräckligt stora för projekt stranden i kombination med mina nerver, och nu e det faktiskt riktigt roligt (men den minsta har ju också blivit 3 år). Jag minns när andra sa: ”du kan ju bara cykla ner till stranden med barnen och ha det trevligt/mysigt” och jag bara tänkte ”yeah right, det stresshelvete undgår jag gärna, tack”. Förstår dig fullständigt.

    • Tack! Så det är inte bara jag då, känns trösterikt. 🙂 Redan nästa sommar går det kanske lite bättre, då är det bara drunkningsrisken att bekymra sig över, hehe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s