Efter en halv evighet i Österbotten är det nu dags att fara hem igen. Är smått imponerad av min förmåga att trycka in hundra kubik odefinierat grejs i min baklucka, det är nästan så jag står på backen och skrockar att man minsann kunde klämma in ännu några ”nödvändiga” prylar.

Trots att vi säkerligen anländer till ett igendammat och instängt hem ska det ändå bli skönt. Planerar hämta en pizza på vägen, hiva oäktingarna i säng och sedan bara ligga och glo och lyssna på tystnaden.

Det var den sommaren. Inte så pjåkig alls.