Sommaren i all ära men det är ju bara helt överjävligt varmt just nu. I smyg fantiserar jag om mörknande kvällar med tända ljus. Vad som helst bara man skulle slippa att alla var konstant klibbiga. Kvällens bakgårdspremiär för Unos del var dock en succé, efter några trevande kryp tyckte han att utelivet var världens grej.
Gräset var han dock inte alls imponerad av.
Elaisa njuter för fullt som vanligt. Hon är minsann en glad prick den flickan. Förstår inte hur hon kan vara släkt med mig.
Annonser
Härliga typer!
Påfrestande men mysiga. 🙂
Diggar Unos T-skjorta! Iris vill å haaa! 😉
Lite lång shoppingresa dock, han fick den från Mexico. 😉
Så jag vet att du kanske inte alltid känner dig glad och nöjd och att allt inte är saft-och-bullar hela tiden, men vet du vad? Nu, när jag själv känner mig nere och arg, då hjälper det faktiskt en hel jävla del att komma in hit och läsa vad du skriver. Att din blogg är en sån där äkta blogg, som inte skyggar och inte hymlar utan bara är. Tack för det!
(Och oroa dig inte för hettan, om ett par månader är det slut och vi kan se fram emot 8 månaders mörker och kyla igen! 😉 )
Tack underbara du! Vad roligt att höra. 🙂 Vill ju ge lite tröst åt alla andra där ute som är rädda att de är de enda som famlar i mörkret ibland. Och mycket riktigt, inom kort famlar vi i mörkret allihopa. 😉
Jag väljer att läsa ”famkar” som typo för ”famntar”. 🙂
Oups! Ämnade skriva ”famlar” men ”famntar” låter betydligt bättre. 🙂
Vi bestämmer så! Då känns inte november riktigt lika jävligt längre.
Hannah, mahtava blogi, olet ihanan rehellinen, Suomessa kun ei koskaan saa valittaa hellesäästä 😉 Muutenkin olen ollut iloinen, että olet uskaltanut puhua mm synnytyksen jälkeisestä massennuksesta avoimesti. Sairastuin itse vakavasti esikoiseni syntymän jälkeen (on lähes Unon ikäinen) ja se jos mikä oli kova paikka elämässäni. Miehen tuki on ollut jotenkin ensiarvoisen tärkeää, vaikka no joo eihän ne aina ihan kaikkea ymmärrä ja sitä kuinka herkkää aikaa lapsen syntymä naisen elämässä on. Senkin takia olin jotenkin 😦 kun luin teidän erosta etenkin kun teillä on nyt vielä kaksi lasta (en edes uskalla ajatella kokemani jälkeen). Toisaalta on mahtavaa huomata miten naiset selviävät – ehkäpä minäkin selviäisin jopa kahdesta lapsesta. Blogiasi on ihanaa lukea. Kram !
Kiitos kauniista sanoista. 🙂 Ilahduttaa kovasti jos voin antaa vähän lohtua ja toivoa jollekin. Paras lääke kaikkeen on tieto siitä että ei ole yksin. Muista myös että tutkimuksien mukaan esikoisen kanssa synnytysmasennusta sairastanut harvoin sairastuu uudestaan. 🙂 Tsemppiä sulle!