Sorgliga syner

Jag har ju insett att jag är överkänslig men jag kan ändå inte hjälpa att mitt hjärta vrider ihop sig i medlidande flera gånger om dagen då jag ser något sorgligt.

En ensam pensionär som sitter på sin rullator utanför butiken (autsch), eller den äldre damen på jumppan som har noll koordination och alltid far åt fel håll (autsch), eller glassbilsgubben som står ensam ute på gatan och väntar på kunder som aldrig kommer. Buhuu.

Annonser

14 responses

  1. Känner igen det där… När jag var liten tyckte jag synd om stolarna för att jag satt på dem. Även om det tekniskt sett nog är mer synd om dem nu så här typ 60 kg senare har jag härdats så pass att jag klarar det.

    • Haha, den har jag inte hört tidigare! Bara tyckt synd om exempelvis hästar och åsnor som hamnar bära upp tunga människor. Alltså typ enorma amerikanare, inte barn. 🙂

  2. Känner också såå igen det där. Går omkring och tycker synd om just gamlingar, de som ser ensamma ut och också de med hopplöst dålig koordination. Det vrider liksom till inombords. Ändå vill jag ju inte själv att nån ska gå omkring och tycka synd om mig..

  3. Ensamma män. Lite medelålders. Ibland blir jag så fruktansvärt ledsen över sånt. Nån ensam äldre man som sitter o äter. Ja ba ”HAR DU INGEN FAMILJ? INGA VÄNNER?” :(((((((

  4. Syssla de inte med mercy-knull i SATC? Själv tyckte jag synd om min rabarber som jag hade satt en kruka på för att den skulle bli riktig god. Tog krukan bort för att jag tyckte så synd om rabarbern.

  5. Ja, dethär är ju sååå bekant att huh huh. Men. Jag tror på riktigt att meditering hjälper lite, för det får en att inse att ”ok, jag känner nu såhär. Det är ok och noterad. Det ÄR sorligt och ja, jag KÄNNER. Men nu låter jag tanken gå vidare. Jag bär på den inte”. Ja eller så b-o-r-d-e det fungera (heh).

  6. Jag måste rotera mellan vilken muminmugg jag dricker kaffet ur, för annars blir det orättvist för den där som jag egentligen inte tycker är så fin och som annars bara hamnar längst in och aldrig används. Jag är lätt sjuk, jag vet. En annan sak jag fr sjuk ångest av är att mitt barn ska bli detdär barnet som alltid blir vald sist på jumppatimmarna, och som får stå där och skrapa med foten och låtsas se oberörd ut. Bröööööl!

  7. Oj vitsi, det händer mig så ofta att jag får illa att vara p.g.a exempelvis ensamma typer (läs:män) på café eller studeranden i skolan som alltid tycks sitta för sig själv. Jag börjar naturligtvis fantisera om hur sorgsna de är och skapar en inre bild som kan vara heeelt fel, men den gör mig iaf ledsen. Håschahej, man borde sluta med sånt, eller borde man egentligen gå fram och fråga om man får sätta sig ner? 😉

    • Gör det! Säg att de framkallar moderskänslor (eller vad vet jag vad för känslor de framkallar, hehe) hos dig. Eller så kanske du får en ny pojkvän! Ung och het. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s