L som i Lycka

Blev tipsad om den här dokumentären och vill föra budet vidare till alla er där ute som letar efter Lyckan.

Annonser

9 responses

  1. jag skrev kort om den i Hbl (och var därför tvungen att se den) och jag gillade den som fan. Äkta och så jäkla coolt att följa med fyra liv i fem hela år.

  2. Ååh, vad den var bra! Kände så igen mig själv: känslor, tankar, upplevelser och även livsval. Hur liksom alla val i livet är rätt på sitt sätt, huvudsaken att man själv känner sig lycklig med dem…. Ibland ändrar livet riktning och ibland får man själv se till att det gör det. Tack för tipset.

    • Gillar att inget blev ”färdigt” utan att allas liv är en process som hela tiden ändrar och far vare sig man vill det eller ej. Det finns liksom inget ”nu är jag lycklig, resten av livet”. Man får helt enkelt ta russinen ur kakan. Om man nu ens råkar ha en kaka. 🙂

  3. …och det är lättare att upptäcka russinen om man listar ”Jag är tacksam för” -grejor med jämna mellanrum. 🙂

  4. Tycker det var lite anmärkningsvärt att de ekonomiska aspekterna på ngt sätt bara togs som självklara. Filmaren själv gick omkring i ett lyxigt stort kök, ena kvinnan var på väg att köpa hus i Italien (efter att förut ha försörjt sig som städare) och en annan kunde bo i Paris innerstad och dessutom åka iväg en höst till New York för att ta sånglektioner. Hur många är det som har möjlighet att göra det? Är det inte alls en relevant fråga? Ingen jag känner har det så gott ställt. Känns som om filmen främst riktade sig till en välmående medelklass, blev lite väl ytligt tyckte jag. Frågan om huruvida pengar är en förutsättning för lycka är ju också väldigt viktig. Verkade bara som om den togs upp i förbigående angående kvinnan som valt att satsa på barnen.

    • Det är en helt bra point! Det är helt sant att för väldigt många finns det ingen praktiskt och/eller ekonomisk möjlighet att välja exempelvis var och hur man bor. (Men hon som satsade allt på familjen lyfte ju nog fram att de hamnar offra en hel massa för att hon stannar hemma.) Själv tänker jag dock att miljön inte var det mest relevanta utan det att oavsett vad man har är man sällan helt nöjd med det och att vi alla har vårt kors att bära.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s