Mina riktiga tankar

Alltid nu som då dyker det upp en diskussion om hur ÄKTA man är på sin blogg och hur nära det som läsaren ser är sanningen.

Nå. Jag är ju ingen blyg viol då det kommer till att dela med mig av min egen bristfällighet och livets allmänna jävlighet men ni som hänger här vet ändå låååångt ifrån hela sanningen. (Och då pratar jag inte alls om Tuomas och mitt uppbrott utan helt andra saker.) Jag önskar ofta jag att jag kunde ropa ut dessa orättvisor för alla som orkar höra men tyvärr är jag ännu tvungen att knipa.

Men låtom oss säga så här. Varje dag fantiserar jag om betongstövlar och skräpphängning för vissa typer. Och den stressen äter upp mig inifrån.

Annonser

13 responses

  1. Jag har helt samma fiilisar. Mitt livs största jävlighetsfaktor är mitt ex, vars nya påhitt för att göra livet surt för oss aldrig verkar upphöra, och tvärtom blir bara extremare och extremare, trots att det flutit många år av vatten under broarna redan. Men det är också sånt jag bara måste svälja, trots att jag mer än gärna sku spy ut all min galla över honom på bloggen… 😦 Kram på dig, tycker du är ganska fantastisk, fast man inte kanske ser och vet allt om dig.

    • Usch då, det måste vara helt svinjobbigt. Verkligen. Och så surt då man inte heller kan släppa sig helt galen på idioten i fråga då det bara gör saken värre med vissa typer. Kraftkramar i hundranittio!

  2. Styrkekram åt dig! Jag har i flere år redan kämpat emot orättvisor och det tär på en så himla mycket när man vittnar om allt skit, blir orättvist behandlad samt stämplad som den jobbiga typen och så får man inte ens öppna sig om sakerna på bloggen. Jag hoppas också på att allt will bite den andra parten in its arse one day. Justice for all!

  3. Peuss! (det är en version av puss som jag fick som ett meddelande av en vän som var full)

    Svårt det där. Jag skyddar mig själv via att låta bli att skriva om många saker. Vissa gånger är det jobbigt att följa med texter som försöker dölja något även om alla förstår, även om de inte ens vill, vad som står mellan raderna.

    • Själv blir jag alltid så himla nyfiken om någon säger A men inte B så därför brukar jag själv undvika det. Förutom här då. Men ibland är det enda rätta att säga bara A, då lättar man lite locket utan att slänga hela slaskhögen i fejset på läsaren.

  4. Jag har legat under den största Österbottniska stenen de senaste veckorna verkar det som. Och inte fått med mig att det kommit ut att stora saker hänt i ditt liv på sistone.
    Puuuhhh, jag känner starkt med dig. Största virtuella kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s