Nervpromenad

En sak som jag kommit att inse under åren är att då nerverna spänner och humöret är i botten hjälper det ALLTID med en promenad. Dock är det ju sällan man VILL ta den där promenaden just då man ligger på bottnen och krälar men om man bara hasar sig ut brukar livet alltid kännas lite bättre efter en timmes traskande.

Eftersom mållöst promenerande är typ det minst motiverande som finns ska man således hitta på en mission som ska utföras. Idag blev det ”hämta lördagsgodis från S-market”. Vi dödade en timme, fick godis och klarade galant av resten av dagen utan att vilja vrida nacken av varandra.

elaisauno

elaisa

Min lilla flicka är inte så liten längre. Hon poserar ju lika avslappnat som Malenami!

Annonser

10 responses

    • Det svåraste är att komma sig ut. Och då menar jag inte bara mig själv. Att hitta alla mössor och vantar och krångla in sprattlande bebis i tajt halare är en härlig genväg till psyket.

  1. jepp, mitt humör är i skrivande stund vääääldigt tråkigt, så jag tänker ta dottern och hunden på en skogspromenad för att orka med mig själv.

  2. Vilken igenkänningsfaktor :). har promenerat mig igenom 15 år av föräldraskap nu. i tidernas morgon var det ofta bara vi och puligubbarna i Skolparken. men de hälsade så glatt. märkligt att det ska vara så trögt att komma sig ut men att muta sig med en godbit brukar ju funka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s