Om att misslyckas

Hur går det med armhävningarna?

Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag halkat efter…eller tja, av. Efter andra veckan klarade jag inte av ökningen och tappade motivationen då jag tänkte att alla andra klarar av detta och jag är den enda som inte gör det.

Men jag förstår att det kanske inte bara är jag som ibland misslyckas med något. Och jag försöker ha överseende med mig själv. Med allt som hänt den senaste tiden har det liksom funnits en hel del annat att klara av också så om armhävningarna inte varit högsta prioritet är det kanske inte hela världen.

Annonser

23 responses

  1. Hahha, sket sig! Stor i orden, liten på jorden, det är vad jag är! Jag orkade också två veckor, men sen blev det stopp…det blev för tungt för att kännas att det skulle ha varit värt det. Nå, det goda är att man ju kan börja om programmet närhelst man känner för det, så om jag nångång blir riktigt sugen på armhävningar kanske jag ger det en till chans…men knappast 😉 Fast idén var super!

    • Det verkar som att programmet går lite för fort framåt. Inget gör ju en lika modfälld som då man misslyckas med nåt man tror att alla andra fixar. Men som tur verkar inte ”alla andra” fixa detta. 😉

  2. Haha, det har varit lite från och till för mig också. Blir ganska tungt snabbt och sen när jag hållit på med annan träning, känns det som att kroppen inte sen DESSUTOM orkar med allt det där. Har ändå inte helt gett upp, men inte går det så hårt precis. 😀

  3. Om det tröstar så kommer det alltid att finnas nån som är världens mest misslyckad på armhävningar. Ifall det blev oklart, så är denna nån lika med jag. Jag suger på det! Men jag har då faktiskt aldrig testat det där programmet, kanske jag borde? …Bara för att hoppa av i vecka två. ;D

  4. Heh, jag hör till samma ”två veckors” – grupp. Men försöker knipa mig själv alltid då och då, men när det inte är aktivt och varje morgon/kväll så då blir det ju inte så mycket framsteg. Well, bättre med 20 st än inget alls.

  5. Nu blev jag inspirerad att fortsätta och gjorde dag 2 på vecka 3. Kanske jag nångång ännu kommer till slutet? 😀 Men 100 stycken känns nog ganska orealistiskt…

  6. Jag håller fortfarande på, men jag måsta göra om vecka 2 för att kunna fortsätta. Och 100 st. känns fortfarande väldigt orealistiskt…

  7. Jag började aldrig. Testade hur många jag klarar med raka ben, så att bröstet nuddar golvet – 10! Det tyckte jag var jättebra, och så tog jag ett glas vin.

  8. Jag håller på med vecka 3 – nivå 3 som bäst. Och jag tycker att det går helt hurja fart framåt! Man blir ju starkare för varje dag känns det som! Förr klarade jag under en träning typ 20? Nu kör jag ju över 100, med pauserna förstås. Hade aldrig trott det! Men ändå känns 100 utan paus omöjligt! Återkommer om tre veckor. 😉

    • Wow! Du är minsann en trouper. Det finns alltså hopp för oss alla – om vi bara orkar försöka. Själv tog jag mig i kragen idag och gjorde några sådär på måfå…vilket också var helt okej. Allt är ju hemåt liksom.

  9. Jag hänger fortfarande med i armhävningsprogrammet, tar nu vecka 5 andra gången. Har klarat den, men då det är mycket allt möjligt den här veckan så känns det roligare att göra om vecka 5 och (förhoppningsvis) lyckas istället för att gå vidare med vecka 6 och misslyckas. Sjukt bra program, har nu helt galet stora haukkaren 🙂

    Och på tal om att lyckas och misslyckas – du har ju lyckats, inte tvärtom, tänk så många du har fått med och testa programmet, det om något är väl att lyckas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s