Bästa sättet att överleva en helg som ensamstående förälder är att truga sitt sällskap överallt. Idag förbarmade sig min bror över oss så med vetskap om kusindestinationen kom kläderna på förhållandevis enkelt. (Resten behöver vi inte tala om.)

Elaisa fick leka av sig med sina tre kusiner medan mina nerver lugnades av världens godaste räkmackor nedsköljt med ett glas vitt. Att få beklaga sig är liksom aldrig fel. Det känns alltid ändå bra då någon tycker lite synd om en.

Efter några timmar var vi så här glada.

Dagens lärdom: om man en dag ändå måste dö kunde man gärna göra det i ett badkar aioli med smaskiga räkor i näsborrarna.