Det är nog en sån himla tur att Uno är så snäll och lättskött sådär överlag för mina nerver skulle inte palla för en trilskande gaphals till. Det märks så väl jobbiga kvällar som denna då han härjar och jomar, kissar sig i ögat och jävlas i största allmänhet, min inre Moder Teresa finns liksom inte. Om det var så här varje kväll skulle jag nog ha hivat honom på soptippen för länge sen.
Hannah Norrena
Uusi WordPress.com -sivusto
Yes,känner samma för Milton. Klarar inte av skrik och tjut. Han gråter typ aldrig men de ggr han gör det är jag beredd att kasta in handduken
Kanske ens nerver är lite otränade? Men hellre lite emotionellt mullig än i sondmatning.
Du är så härligt ärlig! Helt super! Vem skulle nu tycka om jobbiga barn? 😉
Eller hur? Får man välja väljer man helst en sån där glad Pampersreklambebis över grannens skrikiga unge any day.
Ganska samma sak här. Tack och lov så har vi fått en snäll bebis, jag vill inte veta hur det skulle vara annars 🙂
Elaisa ansågs vara helt ”normal-lätt” men alltså i jämförelse med MR ZEN var hon nog himla jobbig. Gnällig och skrikig…men då visste man ju inte bättre som tur!