På tal om valkar och håravfall…

”Du kan bara älska någon annan om du älskar dig själv.”

Det är ju bara a whole load of crap. Åtminstone jag själv har mycket lättare att älska någon annan än vad jag har att älska mig själv. Jag kan oftast se det humana i någon annans misslyckande men sällan i mitt eget. Jag tycker alltid att andras valkar är charmigare och mer klädsamma än mina egna.

Det tjatas ju hela tiden om att man ska accepteeeera sig själv som man är. Men det är ju inte samma sak som att älska sig själv. Eller skulle du beskriva din kärlek till dina medmänniskor som att du accepterar dem? Det låter liksom lite snålt tilltaget i mina öron iallafall.

Älskar du dig själv? Med valkar, stora porer, smygätande och allt? Tror du din bästis, din man, din mamma gör det?

Annonser

18 responses

  1. Ja, faktiskt. Men man låter ju väldans självgod om man säger det, väldigt o-jante. Och vad gäller kroppen, så började jag gilla den bättre efter att jag fått barn. Den är inte till för att se vacker ut eller vara sexig. Tänk vad den klarar av! Och vilken funktion den kan ha! Det älskar jag också.

  2. Exakt! Håller helt med. Men: Jag skulle ju vilja bli bättre på att förlåta mig själv sånt jag förlåter andra. Jag kan nog på nåt intellektuellt plan fatta att det går att älska mig trots alla mina brister, men själv skulle jag önska att jag inte hade dem. Jag är så fruktansvärt irriterande för mig själv när jag gör nåt som inte är bra för mig fast jag egentligen visste bättre etc etc. Och så undrar jag: När ska man sluta med sitt personlighetsutvecklingsprojekt? När är man t.ex. tillräckligt bra på att inte döma sig själv? Måste man älska sig själv eller kan man på samma sätt som man accepterar sina hängiga lår acceptera att man inte är en sån där som älskar sig själv fullt ut? Eller är det ännu en brist som måste åtgärdas?

    I korthet. 😉

  3. Att jag älskar mig själv är väl att ta i lite, men jag GILLAR nog mig själv för det mesta, och tycker jag är ganska okej på de flesta plan. Mina valkar och skrutt och fläckar älskar jag inte alls, men jag bryr mig inte så fasligt heller. Alla har dem ju ändå, eller åtminstone nåt annat motsvarande som de själva inte diggar. Och hur klichéigt det än låter så väljer inte jag mina vänner och medmänniskor enligt deras hårglans och platta magar, så jag räknar kallt med att de inte gör det heller – det är hur man ÄR som räknas. Och Hannah, du är ju SÅ fin, på alla sätt!

    • Tack detsamma! Och du har så rätt. Men undras varför man inte bryr sig så mycket (om alls) om sina medmänniskors brister och fel medan man dömer sig själv så hårt? Enligt all egoisms regler borde man ju prioritera sig själv först – typ som i djungeln. 😉

  4. Det här har jag faktiskt problem med, jag vill ens gå in och analysera frågan för jag klarar helt enkelt inte av mig själv. Jag börjar dunka huvudet i väggen och klösa mig i ansiktet och väsa och fräsa. Försöker helt enkelt ignorera ämnet och stå ut.

  5. Kropp och utseende har jag accepterat. Man får ta till vara de här åren innan man på riktigt blir gammal och skrynklig! Sen tycker jag det är svårare att alltid acceptera och ”älska” mitt eget lynne.

  6. Njaaa, tycker väl jag ser någorlunda ok ut. Tills jag ser ett foto på mej och tänker omg. Den här lölligheten efter två graviditeter är svår att bli av med. Underlättar inte heller att man bor i Sverige där typ alla är snygga.

  7. Jag försöker. Vissa dagar bättre än andra. Detdär med att meditera hjälper himla mycke.Visst finns det ”detaljer” sådär vid utseendet som man (dvs, jag) skulle gärna ändra på, men det viktigasta är nog att man inuti är till freds med sina val, känslor och beteende. Jag tror att vi alla bara behöver kramas lite mer och acceptera att vi är alla olika.

    *kram*

  8. Har just nu en ettåring med stora sömnproblem och det tar fram monstret i en. Den ilska, själviskhet och elakhet (som går ut över barnets far) som flera nätters vakande medför får mig verkligen inte att älska mig själv.

    • Nej, det förstår jag. Men kom ihåg att det inte är du som är ett monster för det, jag menar sömnbrist används ju faktiskt som tortyrmetod…. Kämpa på! Du är inte ensam med att väsa, fräsa och morra. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s