Håll sjuka barn hemma

Det gläder mig att Esbo stad har höjt sin karenstid för magsjuka barn från en dag till två! Om vi respekterar detta kan förhoppningsvis alla vara friskare framöver och slipper se den där eländiga ”Magsjuka i huset”-lappen på dagis.

Jag har ju även tidigare stått på barrikaderna för att folk ska respektera smittorisken för sjuka barn, speciellt då det handlar om denna eländiga åkomma. Då jag hör föräldrar stå och förklara för personalen att Lisa/Pelle spytt igår ”men att det bara nog var något hen hade ätit och nog orkar vara på dagis” får jag god lust att vrida nacken av dem. Det ÄR själviskt att föra ett sjukt barn till dagis.

På Svenska Yles webbplats kom det i veckan ut en artikel om detta ämne ”Själviska föräldrar för smittbärande barn till dagis” och väldigt många föräldrar reagerade kraftigt på den. Det största problemet verkar vara att arbetsgivarna inte har förståelse för att föräldern måste vara hemma om barnet är sjukt, vilket ju är alarmerande. I Sverige är de betydligt mer tillmötesgående och staten ersätter lönebortfall vid längre sjukdomsperioder.

Som ensamstående förälder vet jag precis hur bökigt det är då allt bara kör ihop sig och ingen kan hjälpa till men inget blir bättre av att man för sjuka barn till dagis eller kanske smittar ner sina kolleger på jobbet. Så kära vänner, kan vi inte hjälpas åt kring detta så alla får en friskare vår?

Barnfri vecka

Har skickat iväg mina barn till mommo och moffa i Vasa på sportlovsfirande och trots att jag själv jobbar 6/7 dagar den här veckan så känns det ändå lite tomt. Oceaner av tid att fylla med…tja, vad gjorde man före man hade barn? Tränar lite, ser på TV, talar i telefon och är allmänt lite rastlös. Känner ju som att man borde maximera den här tiden nu för snart är de tillbaka och sen är det back to basics igen men känner mig lite villrådig.

Då de är hemma önskar jag ibland inget annat än en lugn stund och då de är borta saknar jag deras närhet och underliga läppä om allt och ingenting och kommer på mig själv med att titta på deras bäddade tomma sängar. Damned if you do – damned if you don´t.

16839368_10154138524381338_1249819406_n.jpg

Meningen med livet

Talade igår kväll med en kompis om meningen med livet. Jag vet, jag vet… men ändå. Vi var av olika åsikt angående det här ämnet och därför är jag nyfiken på hur andra månne tänker.

Min kompis sa att hon behöver känna mening med livet, att hennes liv har ett syfte och ett mål. Visst behöver vi alla ha meningsfull sysselsättning och givande människorelationer men undrar om vi verkligen behöver ha ett mål? Med ett mål kommer automatiskt prestation och ett underförstått missnöje med nuläget.

Jag har under den senaste tiden börjat bli allt mer medveten om att det inte finns någon mening med livet. Och jag menar inte detta på ett depressivt sätt, att jag inte skulle ha någon orsak att kliva ur sängen på morgon – tvärtom. Jag har massor med välsignelser i mitt liv som ger mig glädje dagligen. Jag tänker mer att det inte finns något MÅL.

Att inte ha något mål har åtminstone på mig en befriande inverkan. Jag behöver inte rulla runt i om/sen/då-träsket utan istället bara…vara och uppskatta det som är just idag. Att inte ständigt eftersträva något eller försöka kontrollera saker och ting är inte så lätt men de stunder man lyckas med det är otroligt befriande.

Frissa-karma

Är det bara jag som ALLTID har en ovanligt bra hårdag dagen före jag ska gå till frissan och kapa barret? Alla andra dagar frasar minsann ens kluvna, risiga toppar vid blotta anblicken men just före man ska göra något åt saken går håret i försvarsposition, sträcker upp händerna och lägger sig självmant i samarbetsvilliga lockar. Sen då man klippt av eländet hinner man ångra sig i lung och ro och minnas stunder då allt ännu var bra.

hardag

Idrottsgalan 2017

Det var hög ”Sidu morjens!”-faktor på den Finlandssvenska Idrottsgalan på Clarion Hotel igår kväll! Eftersom jag var konferencier kunde jag inte på det sättet delta i firandet men överlag ett superlyckat evenemang med fina framträdanden av KAJ, The Royalties samt Patrik Isaksson och Uno Svenningson.

Kuriosa: Patrik berättade att hans fru blivit lite förbryllad över den senaste bilden som togs av oss förra gången vi träffades (i arbetets tecken, I might add) så vi tänkte att varför inte ta en favorit i repris – denna gång kryddat med Uno Svenningson. Inte helt fel! Dessutom levererade de på scenen precis som de fullblodsproffs de är. En riktig guldkväll!

16402618_10154093569856338_7271747031837452402_o.jpg

TV-tips och Idrottsgalan

För alla er som lever i någon typ av bonusfamiljskonstallation vill jag tipsa om en ny serie som börjar på Yle Fem imorgon lördag kl.20 – Bonusfamiljen! Det är Felix Herngren och hans fru Clara som tillsammans med hans syster Moa (även känd romanförfattare) som totat ihop manuset. Verkar riktigt lovande. Kolla in det!

Själv ska jag imorgon vara konferensier på Finlandssvenska Idrottsgalan. Känns lite nervöst vilket är konstigt med tanke på att jag dagligen talar till tiotusentals människor på radion utan att bry mig desto mer om det men om 250 ögonpar riktas mot mig är det inte riktigt samma sak som att sitta i min bubbla ensam i Radiohuset. Men det ska nog gå bra bara jag inte snubblar på klackarna.

Bra musaunderhållning dessutom, KAJ, Uno Svenningson och Patrik Isaksson spelar där, hur bra som helst! Avgudar alla tre men måste jag välja så tar jag Patrik alla gånger. Hans låtar är bara så fina. Melankolisk kärlekspop då den är som bäst. Senast vi sågs i samband med en intervju kom vi bra överens. Tror det blir en bra kväll.

10704071_10152317594411338_633870505957376675_n

Tips på färskpasta?

Har tittat på tillräckligt med matlagningsprogram i mina dar för att inbilla mig att jag kunde tillverka en skaplig hemgjord färskpasta. Således skrev jag till julbocken (dvs messade min mamma) och önskade mig en pastamaskin. Idag tog jag mod till mig och tänkte att nu ska jag minsann fixa till smarriga raviolis. Men det blev inte riktigt så. Lyckligtvis fanns det makaroner i skåpet som jag kunde röra ner den tänka raviolifyllningen i och voila – nobody go killed.

16299720_10154076815061338_2751684377917421198_o

Nuförtiden då alla är såna foodies tänker man att detta med att göra färskpasta hör till allmänbildningen – och om du anser det vara så törstar jag efter enkla tips och knep för att lyckas med detta? Mina inre domestic goddess vägrar anse sig besegrad och behöver hjälp!

Graviditetsillamående i kvadrat

Nu då mina barn är 4 och 8 minns jag inte längre lika tydligt hur vidrigt det faktiskt är att vara gravid. Illamående, spyende, foglossning och allmänt elände. I förhållande till bloggaren Carola Ekman har mina graviditeter dock varit som en piknik i parken för då Carola väntade sitt första barn drabbades hon av Hyperemesis Gravidarum, dvs gravt graviditetsillamående. Hon beskriver den värsta tiden som en 6 månader lång magsjuka.

Trots det ledsamma ämnet är det viktigt att de här historiernas berättas för sällan känner man sig så ensam som då man är inne i värsta illamåendedimman. Hade förmånen att ha med Carola i vårt program i veckan och HÄR kan du läsa en artikel jag skrev utgående från ämnet.

Kändisbloggaren Linn Jung är också inne i samma elände nu. I hennes blogg får du ytterligare insikt i en vardag som går ut på att överleva dagen.

I´m back!

Jag ber om ursäkt för att jag är som en vän som inte hör av sig speciellt mycket nuförtiden. Så skit stil! Förlåt! Viljan finns nog där men har byggt upp någon underlig tröskel för att skriva något här. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vad vill ni höra om?

Har dock bestämt mig för att ta tag i den här bloggen som dock funnits med mig i typ åtta år nu och inledningsvis kan jag bara konstatera att det är en underlig dag idag! Sitter och tittar på hur Donald Trump blir president och minns hur jag tillsammans med min nyfödda dotter låg och tittade på då Obama gick igenom samma festligheter för åtta år sedan. Undrar hur världen ser ut om ytterligare (Gud förbjude) åtta år då hon ska ut i världen som den mannen skapat? Eller förstört.

I väntan på det en bild från nån vecka tillbaka då vi firade 8-årsdagen med hål i öronen. Ännu lyckligtvis så oskyldig och ovetandes om världens eländigheter.

16215734_10154049207186338_676777079_n

Plats för en till

Har en söt granntant som jag och och barnen brukar träffa på nu som då. Ibland bjuder hon in oss på kaffe. Ikväll bjöd jag in henne på julglögg och det var så mysigt att dela en stund men denna människa som trots allt bott fyra meter från vår dörr i tre år utan att jag vet desto mer om henne.

Visst har vi under årens lopp stannat på gården eller hissen och diskuterat det faktum att hon föredrar att vara änka då hon ”slipper passa upp någon”, att mina barns far bor på annan andress och att hennes vuxna barn föredrar köpta svampar framom hennes plockade. Att mina barn avgudar henne. Små och stora saker som krupit fram under åren vi delat våning.

Då jag idag berättade för mina kolleger att jag bjudit hem granntanten var alla sådär att ”wow, vad snällt och vad OFINSKT!” Vet inte vilkendera det är men hoppas att vi alla kan ta lite tid och se oss runt nu i juletider och göra något snällt för någon annan. Inte bara för att kunna ge dig själv en klapp på axeln utan också för att märka att man alltid får då man ger.