Semesterlunken

Som vanligt så tar det ett tag innan man kommer in i semesterlunken. Den där underliga tillvaron där tempot blir långsammare och långsammare för att sedan nästan stanna. Ni vet, då en tripp till butiken känns som dagens program och att man inte orkar börja med annat.

Vi har det bra här i Vasa, barnen och jag. Inkvarterar oss på mommos och moffas all inclusive, behändligt värre. Här finns mat, dryck, aktiviteter och barnaskötsel tillgänligt dygnet runt. Hur lyxigt som helst. I gengäld målar jag staket och går ut med hunden.

IMG_20160718_163506

Min bror och hans familj kom också hälsade på och med sig hade de Storkyros världs-succé, Napue Gin som blandat med Fever-Tree Tonic (+tranbär och rosmarin) valts till världens bästa GT! Nami.

IMG_20160712_185125

Hann även med en tripp till Jakobstad där jag hann träffa en massa härliga vänner från min studietid i denna österbottniska pärla. Alltid lika ljuvligt att komma tillbaka!

IMG_20160716_193646 (1)

Det går ingen nöd på oss med andra ord. Ha det fint där ute!

IMG_20160715_143359

Semesterdags

Nåja, då var sista sändningen i pulkan och den här chicken är officiellt på semester! Fast i ärlighetens namn så känns det inte speciellt behövligt då jag har så roligt jobb och fina kolleger som i praktiken är mina goda vänner. Se nu bara på den här bönan, Sonja Smederevac, som hoppar in och vikarierar även denna sommar. En sann stjärna!

13603314_10153549254021338_1448631647673092812_o

Nu blir det några firande drinkar och sen bär det av till de österbottniska slätterna.

Så kommer du ur barnfria bluesen

Catten skrev om hur hemskt det kändes att lämna sin dotter hos mommos en vecka för att själv återvända till stan och arbetet. Som ensamstående förälder förstår bra hur ledsamt det känns att lämna bort dem, gör ju det mest hela tiden, eller åtminstone halva. Fast det oftast är efterlängtat kan det ändå kännas lite ensamt.

Själv gjorde jag samma sak idag då jag körde mina kids och deras far till flygfältet för en veckas semestrande hos farföräldrarna i Uleåborg. Fast jag vanligtvis tycker det är LJUUUVLIGT att få vara ensam ett tag så känns det ändå oftast lite tomt till en början. Men jag kan trösta alla längtande själar där ute med att det går över jäkligt snabbt bara man kommer in i sin ”jag får göra vad jag vill”-mode!

Då man fattar att man nu kan göra allt det där man kunde före man fick barn, gå på spontana afterworks, ta en tripp till gymmet utan att planera mellisar och tajma till barnparkeringen, hasa runt på ett shoppingcenter i timmar eller bara ligga på soffan och dricka vin och titta på Kardashians. Då är man in the BF-zone. Det är bara att välkomna den och sluta längta. Ingen blir en piggare och bättre morsa av att förstöra sin egentid med dåligt samvete.

13584784_10153534263601338_438518958355233125_o

Var går gränsen för ältande?

Har kännt mig dränerad och modfälld den senaste tiden och alltid då det känns så funderar jag på hur jag ska hantera det hela. Tror absolut att det är viktigt att vara ärlig med sig själv, känna det man känner och fast rulla runt i självömkan ett tag, det är befriande. Frågan är när det är dags att kravla sig upp?

Jag tror åtminstone själv att ju mer makt man ger åt sitt eget inre mörker och alla sina tyngsta tankar desto större är risken att de slukar en i slutändan. Negativ energi är så mycket starkare än positiv.

Under de senaste åren har jag varit tvungen att lära mig att distansera mig från svåra saker. S.k. jossittelu och allmänt ältande leder ju tyvärr ingenstans. Skulle det göra det skulle säkert många av oss ha fått medalj i den grenen vid det här laget.

Jag håller mig hellre distraherad för ju mer tid jag har att tänka efter, desto mer självcentrerad och deppig blir jag. Jag undviker att gnälla in i det sista för då jag ger det svåra uppmärksamhet så STÄRKER jag det i mig själv – vilket är det absolut sista jag vill.

Ibland kanske det är bättre att bara blunda och tänka på något roligt istället för att ta ännu ett bad gyttjeträsket. Jag tror inte att det handlar om att förtränga ( tro mig, jag är väldigt medveten om mina demoner varje dag) men det är roligare att leva om man gör det lite roligare för sig. En liten läppä till kassatanten, en kort konversation med kollegan på jobbet eller dagistanten kan ge förvånansvärt mycket.

Folk säger ofta att jag är så glad och snäll – det är jag inte hela tiden men jag blir en gladare och snällare person ju gladare och snällare jag är mot andra.

rooftop

Då man bara känner att det är rätt

Såhär till midsommarens ära vill jag dela med mig av en låt jag hörde på Radio Vegas musikmöte idag, ett tillfälle där vi lyssnar på nya låtar utan att veta vem som gjort dem och funderar på huruvida de ska spelas på kanalen eller ej.

Då jag först hörde denna trodde jag att det var typ Gwen Stefani with a twist men tji fick jag. Hon är Gwens absoluta motsats – åtminstone utseendemässigt. Som kuriosa bör nämnas att LP (Laura Pergolizzi) skrivit en massa låtar till de stora stjärnorna men nu gjort en Sia som sa att Chandelier var för bra för att ge bort till någon annan och istället valde att sjunga den själv… och verkligen, den här är min nya repeat-favorit!

Har du förresten någon egen favoritlåt som du gärna skulle inleda ditt midsommarfirande med imorgon så uppfyller jag och fröken Julie lyssnarnas önskemål i en specialsändning imorgon kl.13-15 på Radio Vega. Skriv isåfall in ditt önskemål + motivering i kommentarerna så ska jag se vad jag kan göra. Trevlig midsommar!

I need a drink

Precis som väntat så utbröt kaoset så fort Elaisa kom hem. Denna gång var det dock inte hon som behövde avreagera sig efter en veckas uppförande hos mommos utan mitt lilla söta hangökex Uno som över en natt förvandlades till Mr Gnäll och Bråk och Kläng. I need a drink.

13427837_10153503187131338_1049896069982073452_n

I need a drink.

Ett vs två barn

Har denna vecka varit på tumis med min yngre avkomma Uno då hans syster Elaisa varit hos mommos med sin kusin och jag kan inget annat än konstatera att herrejestas vad mycket lättare livet är med ett barn istället för två.

Allt går i princip dubbelt snabbare då man bara har en uppsättning tänder att borsta, en outfit att trolla fram, ett par sandfyllda lenkkare att tömma. Plus att man slipper få fel i huvu då två små människor samtidigt slåss om uppmärksamheten och skriker fram sina sina tankar i varsitt öra.

Dessutom ser man barnet på ett helt annat sätt då man kan helt och fullt ut kan ge hen ens fulla uppmärksamhet. På minussidan kan jag lyfta fram bristen på konstant tillgänglig lekkompis men överlag, riktigt uppfriskande omväxling.

Ikväll välkomnar vi hem syster yster igen som såklart också varit saknad men överlag har vi haft en riktigt fridfull och fin vecka, Unski och jag.

IMG_20160613_192118 (1)

 

 

Show ´em what you´re made of

Härom dagen talade jag med en kollega om Livets Allmänna Jävlighet och han konstaterade i likhet med många andra på sistone att ”du är nog minsann en ovanligt stark person. Du pallar liksom vad fan som helst.” 

Trots att ingen önskar svåra tider för vare sig själv eller andra så är det ju nog i de tiderna som man märker vad man går för. Och jag blev glad för dessa ord. Trots att jag oftast är en överanalyserande blödig typ som faller ihop och hulkar ut min hopplöshet så kravlar jag ju nog mig ändå alltid upp på något vänster.

Det är skönt att märka att man med åren blir allt starkare och faktiskt klarar betydligt mer än man tror. Det betyder inte att man direkt njuter då allt går åt fanders men jag har ändå en tilltro till att livet bär. Jag vet att allt har en tendens att ordna sig. Kanske inte just på det sätt som jag tänkt mig – men på något.

You got this.

 

Klarade det…

Maj förde med sig en hel hög med utmaningar på egentligen alla plan i livet. Kärlek, pengar, jobb, sjuka barn…allt man kan tänka sig på en och samma gång. Hela månaden var mitt enda mantra att ”bara jag tar mig igenom den här månaden så lättar det.” Och igår då jag körde till jobbet insåg jag att det blivit juni och att jag klarade det!

Kom ihåg detta om du kämpar som bäst. Det blir bättre. Du orkar nog. Ena tassen framför den andra och så segar du på. Allt går över.

Aperol mitt i livet

Det har inte varit en helt guldmånad för mig. Som tur så finns det alltid små glädjestunder, som igår då jag och Anne gjorde en favorit i repris och tryckte oss in på en härlig gratisfest på lyxbaren Teatteri.

Kvällens tema var Aperol och åtminstone jag har aldrig druckit denna ädla dryck tidigare men kombinerat med skumppa, soda och världens sötaste bartender var vi mer än nöjda.

13281939_10153460290171338_1758881774_n

Efter ganska många Aperolspritzers till försjönk vi oss i diskussioner om Lifvet med en massa roliga människor tills jag hoppade på bussen tillbaka till mitt ganska oglamourösa förortsliv. Men det är de där små stunderna som gör livet.

13256177_10153458062421338_9013035902714208611_n (1)