Plats för en till

Har en söt granntant som jag och och barnen brukar träffa på nu som då. Ibland bjuder hon in oss på kaffe. Ikväll bjöd jag in henne på julglögg och det var så mysigt att dela en stund men denna människa som trots allt bott fyra meter från vår dörr i tre år utan att jag vet desto mer om henne.

Visst har vi under årens lopp stannat på gården eller hissen och diskuterat det faktum att hon föredrar att vara änka då hon ”slipper passa upp någon”, att mina barns far bor på annan andress och att hennes vuxna barn föredrar köpta svampar framom hennes plockade. Att mina barn avgudar henne. Små och stora saker som krupit fram under åren vi delat våning.

Då jag idag berättade för mina kolleger att jag bjudit hem granntanten var alla sådär att ”wow, vad snällt och vad OFINSKT!” Vet inte vilkendera det är men hoppas att vi alla kan ta lite tid och se oss runt nu i juletider och göra något snällt för någon annan. Inte bara för att kunna ge dig själv en klapp på axeln utan också för att märka att man alltid får då man ger.

Grattis Finland 99!

Självständighetsdagen har sällan tidigare kännts lika viktig och meningsfull som detta år då ens flöde i sociala medier fylls av bilder på sönderbombade städer, blödande barn, flyende människor och arma stackare i sjönöd. En dag som denna försöker jag således tala med mina egna barn om hur lyckligt lottade de är att födas och bo just här.

15384396_10153915374691338_6551055302003855763_o-1

Kvällens tanke

Varför tömmer man aldrig torktumlaren då den är klar istället för att förbanna sig själv då man med sina sista krafter släpar sig till badrummet för att slänga in tvätten för att torkas och möts av förrgårdagens skrynkliga klädbylte som möter en med en liten vinkning. ”That´s right, we´re still here…”

Frustration och förhoppningar i den dejtande ankdammen

I samband med min kolumn om dejtningsutmattning och att Nätdejtning är vår tids fönstershopping så frågade vi efter era erfarenheter i ämnet! Ni svarade i mängd och massor och det har varit ett rent nöje att läsa om allt från underliga träffar till frustrerande chattar till ensamhet eller självvald power-singeldom. Sammanställde kommentarerna i en artikel som du kan läsa HÄR!

 

Trivselkilonas höst

Jag har varit så sjukligt lat den här hösten. Eller tja, ska jag vara riktigt ärlig så slog lättjan till redan nån gång på sommaren. Orkade inte träna trots att jag hållit mig rejält aktiv de senaste åren. Orkar inte engagera mig i matlagning utan trycker fram det mest nödvändiga till barnen som jag kan frammana utan att dö av dåligt samvete.

Jag tror ju på att man ska vara lika överseende och förstående med sig själv som man är med andra men det är nog SÅ HIMLA SVÅRT att acceptera några trivselkilon i den egna byxlinningen! Kommer en vän till mig med samma ”problem” viftar jag bort det och uppmanar dem att köpa större byxor, säger att det jämnar ut sig i slutändan – och gör det inte det är det inte hela världen. Jobbar med att säga samma till mig själv.

Så länge jag kännt min vän Anne så har hon predikat om att lyckan aldrig ligger X kilo bort och tro mig, det gör det inte heller. Har sällan varit desto mer lycklig då jag varit superfit men jag måste säga att jag nog kännt mig starkare och mindre mottaglig för alla bobbor överlag.

Borde ta tag i mig själv men just nu får jag bara inte till det bland alla andra borden. Som ensamstående förälder till två små är det inte sådär bara att på kvällen gå ut på en lenkki eller släpa dem till gymmets barnparkering efter en även för dem lång dag. Och jag leker med tanken att kanske jag bara behöver släppa taget och istället ligga lågt. Ducka för självkritiken och försöka gilla läget. Det är en knepig men samtidigt ganska befriande tanke, eller hur?

Nätdejtning är vår tids fönstershopping

Som singelförälder som närmar sig förtio vet jag mycket väl att det här med att dejta en massa coola människor och träffa potentiellt nytt sällskap är allt annat än lätt. Praktiska detaljer lägger visserligen lite hinder i vägen men tror även man blir mer skeptiskt och selektiv med åren. Skrev en kolumn om detta å jobbets vägnar, läs gärna och dela med dig av dina egna erfarenheter av dagens dejtingliv!

Vare sig man är 20 och letar efter den där första stora kärleken, 30 och redo att slå sig ner och bilda familj, 40 och frånskild, 50 med utflyttad man och barn eller 60 som kanske änka eller änkling. Singellivet kan se ut på många olika sätt i olika skeden av livet. På Yle Vega ska vi göra vårt bästa att under den kommande månaden belysa allt detta ut så många synvinklar som möjligt. Men för det behöver jag DIN story.

LÄS HÄR. 

profil5(1).jpg

Att leva som man lär

Jag vet, jag gör mig ibland skyldig till att predika ut mina livsvisdomar till höger och vänster för alla som vill höra – ibland hamnar man lyssna fast man inte ens vill. Trots att jag verkligen försöker leva som jag lär och vara lika överseende och förlåtande med mig själv som jag är med andra – och som jag uppmuntrar er att vara – så trillar jag ibland lätt ner i samtliga fällor jag i teorin elegant tar ett skutt över.

Som denna vecka då jag varit riktigt eländigt förkyld. Brukar alltid bli sur då flunssiga kolleger och människor som ignorerar smittorisken vid magsjuka (MINST 48 SYMPTOMFRIA TIMMAR) kommer på jobb och dagis.

”Håll er där hemma om ni är sjuka! Smitta inte ner andra! Ingen är oersättlig!”

Likväl har jag denna vecka tampats med dåligt samvete då jag enligt min egen stränga domare försatt mina arbetskamrater i strilet iom min fräckhet att bli sjuk och stanna hemma och kurera mig. Jag smyger med mitt sjukintyg och tänker att jag kanske ändå borde göra en sändning trots att mitt huvud är överfullt av snor och min röst knappt bär.

För jag vill inte vara den som lämnar folk i sticket. Men ibland kanske t.o.m. jag måste inse att jag inte är oersättlig och att det är helt okej att låta någon annan ta över då det kniper. Man får ändå ingen tapperhetsmedalj på den yttersta dagen fast man så gärna vill tro det.

Amsterdam aftermath

Det blev en riktigt mysig tripp till Amsterdam. Första gången där för mig så jag gick mest runt och förundrades över att det finns en stad som ser ut som en Venedig och en massa pepparkakshus. Regnigt och kallt var det den här tiden på året. På fyra dagar hann vi se solen tillräckligt länge för att ta den här bilden.

15002270_10153842308401338_9032480719365652005_o

Sen öste det ner igen. Var dessutom förkyld hela resan.  Dåligt väder eller bristfällig hälsa är dock inget att gnälla över då man inte behöver stå i bara underkläderna i ett av fönstrena i Red light district. De här kvinnorna med sina sorgsna, tomma eller hatiska blickar, de har rätt att gnälla. Inte jag.

Amsterdam-tips?

Jag gillar att åka iväg på små resor då tillfälle erbjuds. Behöver inte vara fancy eller speciellt avancerat, är man bra på att söka erbjudanden på nätet kan man komma iväg för en billig peng.

Nästa vecka ska jag således bege mig till Amsterdam med en väninna. Jag vet, inte bästa möjliga tidpunkt för året för att strosa längs kanalerna men vad gör man. man kan ju alltid sitta inne på en mysig bar eller restaurang och beskåda folkmyllret också.

Är dock helt obekant med den här staden så nu är jag nyfiken på om du där ute råkar ha några tips på vad man borde se i den här staden under en långhelg? Är inte så mycket för droger, prostituerade eller museer men allt annat går!

Sömnbristens elände

Träffade en väninna som nyligen fått bebis nr.2 och insåg jag att jag helt glömt hur sjukligt trött och utmattad man blir av den där första tiden då man inte får sova. Hur sömnbristen får kroppen att kännas dubbelt tyngre och hjärnan känns som stelnad gelé.

Nu då Uno varit rejält sjuk och jag inte fått sova på tre nätter är jag tillbaka i den där hemska tillvaron då man gång på gång blir väckt just som man håller på att somna. Vilken tortyr. Vilket elände. Lyfter på hatten för alla bebisföräldrar och väntar desperat på att även detta ska gå över och att nattfriden åter sänker sig över stugan.