”Mamma, varför leker du inte med mig?”

Det här är ganska pinsamt att erkänna men jag tycker att det är så himla tråkigt att leka med barn. Jag önskar ibland att jag var en av de där mammorna som älskar att pyssla, leka kurragömma, bygga kojor, rita och spela rollspel med random Pet shop-figurer men jag har det bara inte i mig.

Då jag då får den där anklagande blicken följt av ett underläppsdarrande ”Mamma, varför leker du inte med mig?” är min spontana reaktion en lång radiramsa om att då jag jobbar, stressar för att hinna föra/hämta på dagis, städar, tvättar, lagar mat, viker kläder, tvättar skitiga pottor och vakar att jag helt enkelt inte har någon extra energi för det.

Såklart gör jag mitt bästa och försöker vara så närvarande och kärleksfull jag bara kan och nu som då tvingar mig själv att delta i något meningslöst pyssel eller pliktskyldigt låtsas personifiera Twilight Sparkle men då inte det heller verkar räcka blir jag så matt och ledsen. Varifrån ska man ta energi man inte har? Jag kan ju inte vara den enda som efter en lång dag inte direkt längtar efter att sätta mig ner på ett skitigt golv och bygga lego?

Nytt försök med snällhet

Jag älskar ju att predika mina livsvisdomar till alla som orkar höra på men det är inte alltid lika lätt att leva som man lär. Kom på mig själv med att totalt ha övergett mitt eget försök att säga något snällt till mig själv en gång i timmen i ett försök att omprogrammera min inre dialog.

Min inre kritiker sitter således igen ledigt uppe på sin höga häst med lösa tyglar, ätandes popcorn, rått skrattandes åt mina taffliga försök här i livet.

Beklagade mig över livets jävlighet igår till en god vän som påpekade att vi just nu är inne i den allra mörkaste och kallaste perioden på året och att det nu är extra viktigt att vara lite extra överseende med sig själv. Så nu tar vi nya tag, är ni med mig?

Säg en snäll sak till dig själv en gång i timmen hela dagen. Gärna imorgon också. Och dagen efter det. Upprepa.

Robin <3

Det är kanske inte alla ni som vet att jag har en ganska gedigen musikbakgrund, är utbildad musikpedagog och har gjort musik på heltid ända tills jag halkade in på journalistyrket. Därför har jag (åtminstone enligt mig själv) under åren utvecklat en ganska bred och gedigen musiksmak.

Ibland blir jag överraskad av hur mitt liv ser ut idag då jag istället för att leta efter hippa, okända artister istället kan hela Arne Alligators och Robins repertoar utantill. Inget fel på det i sig – t.ex. Robins låtar är ju helt genialiska och jag måste faktiskt erkänna att jag senast idag stod och jorade till bl.a. de här medan jag fyllde diskmaskinen. Att hälsningar bara till alla er musanördar där ute: I´m a lost case, haha.

Hälsa eller fåfänga

Efter jul- och nyårshelgerna har jag (liksom alla andra) försökt komma igång med träningen igen men ack, få saker är väl mer deprimerande än att märka hur snabbt man förfallit då man står där igen och flåsar i kramper som världens nybörjare.

Jag har aldrig varit något träningsfreak (tvärtom) men överlag har jag alltid försökt hålla mig i någolunda form, främst p.g.a. fåfänga. Många påstår ju att de tränar ”för att det är så himla skönt” och man vill ”må bra” men jag påstår att de allra flesta gör det för att bli lite snyggare/smalare så de ska ha större chans att duga i andras ögon. Håller ni med?

”I don´t care about healt, I just wanna look good in my Levi´s”

– Robbie Williams

Kultainen Venla

Den här tiden förra året mådde jag helt vidrigt dåligt, sjuk av nervositet för att jag i en svag stund gått med på att dela ut pris på Kultainen Venla-galan i direktsänd TV. Minns hur jag måste gå fram över scenen, bländad av strålkastarna och bara hoppas att jag inte missade de svarta, djävulska trappstegen. Som tur hade jag Arto Nyberg vid min sida. Kultainen Venla Ikväll sitter jag klistrad framför TV:n hemma i mjukisbyxor istället (betydligt skönare) och håller tummarna för Enbuske & Linnanahde Crew. Tredje gången nominerade som bästa talkshow, it´s about time att de vinner!

Begagnade skrinnskor?

Om någon av er där ute (gärna i Esbo/Helsingfors) sitter och pantar på ett par begagnade skrinnskor i sisådär st.29-30 köper jag gärna. Kan vara flick- eller pojk men helst inga taggar framme.

Om någon av er i sin tur letar efter samma men mindre har jag dessa nyvässta sötnosar i st.27. De är i verkligheten vitare än på bilden och i prima skick. Kommentera eller mejla mig på: hannahnorrena@hotmail.com!

20150113-130319-46999189.jpg

BFF

Var ut på stan i lördags med min underbara vän Catja. Hade fått ett presentkort till Tomi Björcks nya restaurang Bronda i julklapp så först smorde vi kråset med en massa smaskens och sedan tog vi en liten runda på stan.

10885013_10152693432573380_67928591230599914_n

Det som är extra fint med denna fantastiska människa vid min sida är att vi alltid har roligt tillsammans. Hon lyfter upp mig ur min vanemelankoli och får mig att inse hur fina detaljerna i livet är. Vi kan tala om allt från de ytligaste trivialiteter till våra fulaste synder utan att någondera rynkar på näsan. Att bli helt och fullt accepterad av en annan människa…DET, mina vänner, är guld.