Mobilvett

Få saker gör mig lika irriterad som då den människa jag för stunden spenderar min tid med fokuserar mer på sin mobil än på mig. Då jag mitt i en mening ser hur personens blick får något glasartat över sig för att sen snegla ner på telefonen för att antagligen inte kunna motstå frestelsen att genast kolla upp den senaste aviseringen istället för att lyssna på det jag har att säga.

Eller då man sitter på kaffe eller vid matbordet och någon typ ringer, att ens medmänniska inte då kan låta samtalet passera obesvarat utan prioriterar något random samtal och babblar på hur länge som helst. Är det fråga om ett nödfall så givetvis kan man svara men handen på hjärtat, hur ofta är det fråga om saker som inte kan vänta en liten stund?

För mig personligen är överdriven telefonanvändning en sådan röd flagga. Det börjar krypa i mig av irritation och jag känner mig helt enkelt bortprioriterad. Som att jag – som ändå bemödat mig att ta tid för att personligen mötas – inte är lika viktig som Person X som finns någonstans där ute i cyberspace. Jag vill inte tävla om uppmärksamheten med en telefon. Det är oschysst och helt enkelt respektlöst.

2016-02-10 11.29.15

Hur står det till med kärleken?

”Hur har du det där hemma? Är du fortfarande kär och lycklig eller ser du på din partner och sväljer ett spontant ”usch”? Vinner kärleken över allt eller behöver man verkligen pusta, frusta och blåsa på glöden för att hålla den vid liv?”

Jobbar som bäst på ett sort relationsprojekt på Svenska Yle som försöker kartlägga hur det egentligen står till i den finlandssvenska hemmen. Har du 5-10 minuter tid får du hemskt gärna delta i vår undersökning. Du är givetvis helt anonym, ingen ser vem som svarat vad.

Du hittar enkäten HÄR!

Då kroppsfixeringen slår till

Ska åka till Thailand på semester med en kompis om några veckor och då bikinifaktumet slog mig i slutet av januari tänkte jag spontant att nu ska jag minsann hålla efter lite och träna mer. Men det är samma sak varje gång, så fort jag blir medveten om min kropp och dess eventuella defekter får det totalt motsatt effekt och jag äter allt jag ser och orkar knappt hasa mig till gymmet.

Det är egentligen ganska konstigt för däremellan så tänker jag inte så mycket på saken. Jag äter helt bra och tränar regelbundet men så fort jag blir kroppsfixerad tappar jag det. Vet inte vad det beror på. Sist och slutligen så har det ju ingen betydelse hur jag ser ut i en bikini tillsammans med en tjejkompis på andra sidan världen.

Överlag tror jag inte på förbud eller begränsningar. Har märkt att ju mer jag tänker att något inte är tillåtet så kan jag inte tänka på något annat än att få just det. Balansen finns för mig i att njuta av allt det goda livet har att erbjuda. Det betyder inte att man ska bada i vin och leva på enbart chips men ibland kanske man behöver just det – och då man ohämmat får ägna sig åt det så tappar det ofta greppet om en.

Hur ser ni på det här med förbud? Är ni sockerstrejkare, allt eller inget-människor eller kanske periodare då det kommer till t.ex. träning? Hur funkar förbud och begränsningar för er?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vårvindar friska

Visst är det lite sugigt att plaska omkring i en slaskhög på dagisgården men samtidigt så gör den här värmen mig så himla glad. Kylan som höll landet som i ett järngrepp var så förlamande men nu går jag typ omkring med jackan öppen och fågelsång i öronen. Våren är på kommande vänner. Det finns hopp, trots allt.

Slöa i januari

Alltså jag måste ju skärpa mig. Det här är ju ingen jäkla hälsoblogg liksom och jag gör ju faktiskt annat än skriver arga mejl till dagis och avlusar. Vi är inte ens sjuka! (Fast det får man ju inte säga för det är bara ett sätt att vara säker på att någon kroknar inom 12 timmar.)

Har jobbat en hel del, skaffat mig ett nytt pass inför min Thailand-resa i februari samt tvättat min bil. Det får räcka vad gäller produktivitet såhär i januari. Speciellt efter att jag läste en kolumn om att hela naturen sover just nu och det bara är vi människor som är så pass galna att vi tror att vi ska bli nya människor efter nyår. Allt och alla andra fattar att chilla så låtom oss ta efter dem. Puss på er.

biltvätt

 

 

Lössens återkomst

Hjälp, vad jag varit dålig på att uppdatera. Förlåt. Vet att ni är många som tittar in här dagligen så jag har lite dåligt samvete för att jag ej skrivit någon liten sådär småintressant grej om något allmänt oviktigt. Dagens inlägg är knappast intressant men dock viktigt.

Gårdagen spenderades med avslusning av Elaisa – IGEN. Jag vet inte vad det är med förskolan men vi har tidigare aldrig haft löss medan denna höst och vinter varit en evigt ihållande avlusning. Och det hjälper ju inte hur väl man än sköter sina egna om inte alla föräldrar gör det.

Handen på hjärtat, jag har luskammat henne morgon och kväll i tre månader så jag har verkligen koll på läget. Därför blev jag så himla förvånad igår morse då jag hittade fyra stora baddare traskandes omkring i hennes kalufs. Inga ägg hade de som tur hunnit lägga (då är det katastrof) men det tyder på att de hoppat på henne på förskolan dagen innan. Annars hade de hunnit göra större förödelse.

Nåväl, en snöstormsdag är väl inte helt fel att tillbringa hemma tvättandes allt man äger, eldandes bastu och sängkläder. Slapp iallafall gå ut. Om man nu ska se något positivt med eländet. Mejlade förskolan igen och bad dem IGEN uppmana föräldrar att kolla sina barns hår. Hoppas verkligen att var och en skulle ta ansvar för sin egen skit.

Livet med småbarn, en jäkla fröjd.

Favorit i repris – magsjukelappen

Där ser man då, det tog bara fyra timmar in på det nya dagisåret innan en unge spydde och magsjukelappen åkte upp på dörren igen med uppmaning om att vara extra noga med handhygienen. Blev bara så nedslagen för jag tänkte att kanske man ens en dag skulle slipa oroa sig för eländet men nej.

Förra året pinades barn, föräldrar och personal av en återkommande magsjukerumba utan slut, antaligen för att vissa familjer vägrade respektera de karantänrekommendationer som hälsomyndigheterna förespråkas. En själviskhet som till sist fick mig att tappa nerverna och ta saken i egna händer och sätta upp denna lapp på dagisdörren.

lappen

För oss och alla er andra där ute tål det att upprepas. Visa hänsyn gentemot andra och respektera de 48 symptomfria timmar som rekommenderas vid magsjuka. Att föra barn på dagis före det är själviskt och allmänt asigt. Är ett syskon sjukt är antagligen även det tills vidare friska syskonet en smittobärare. Vi kan väl hjälpas åt – för allas bästa?

Inför det nya året

Inför det nya året så blir man gärna och reflektera lite över året som gått och då jag ser tillbaka på 2015 så känns det – trots vissa personliga ganska eländiga sorger – överlag som ett riktigt bra år!

Ju äldre man blir desto mer spelöga får man och jag själv har äntligen vågat börja lita på att livet bär på något jävla vänster även då man ligger som Bambi med halva kroppen nere i isvaken.

Jag förstår dock inte varför man ska behöva glida ner dit i vaken förrän det lättar och någon eller något drar en upp igen men en sak är säker och det är att man alltid tar sig upp igen på något sätt. Ett sätt är att inte alltid envisas med att vara så himla duktig utan sträcka ut handen och låta andra hjälpa en. Folk förstår så mycket mer än man tror och tillsammans är vi mindre ensamma.

Känner mig glad och välsignad för att få gå in i det nya året med lätta steg och ljusa framtidsutsikter och det önskar jag även er alla andra där ute. Nu hem och locka håret, sen lite skumpeduns, pussande och glad samvaro.

Gott nytt år!

20150722-165757-61077542.jpg

 

God jul från Vasa

Hej på er! Beklagar att jag varit så risig på att uppdatera, har haft fullt upp med en massa annat kul grejs. För tillfället är vi i Vasa på julfirande och det känns som att livet är just så som jag alltid har önskat. Njuter av kvalitetstid med nära och kära och jobbar däremellan. Allt är fint, hoppas även ni har det bra – var ni än är. Var snälla med varandra och ta hand om er. Puss & kram!

jul3

jul2

jul

Ni följer väl mig på Instagram? Fler uppdateringar där.

Utsikt och öl

Har bytt arbetsrum. Inte riktigt lika fiilis att sitta och stirra in i en gipsskivshörna men å andra sidan har jag en massa roliga kolleger att hänga med i den här korridoren.

12394641_10153140820531338_1795951565_o

Har även lärt mig detta partytrick. Kanske nåt för den kommande helgen?

1796482_10153139712021338_1269196592014317715_n