Walk of shame

Jag älskar att åka till jobbet på lördag och morgon och titta på alla människor och fundera över varifrån de kommer och vart de ska. Vanligaste är kvinnor i min egen ålder som troligtvis ska in till Lindex/H&M/Kappahl och jobba lördag och såklart de som är ute och ratar sina hundar.

Sedan finns det en lite mindre grupp som är allra roligast att betrakta, nämligen de som man ser att helt tydligt är på samma resa som kvällen innan. Antingen drog festen ut på tiden eller sen kanske man tillbringat natten på annan adress för det är väl knappast annars så vanligt att gå ut och promenera i en festklänning eller paljett-topp i gryningen. Ansiktsuttrycken är obetalbara, trötta/glada/skamsna/berusade…allt finns representerat och det är alltid lika fascinerande att fundera på var just den personen har varit.

Vill poängtera att jag inte fördömer detta på något sätt, snarare avundsjuk för jag antar att dessa tappra krigare har haft roligare än jag OCH jag antar att jag även själv i min ungdom gjort mig skyldig till samma sak. Nej, låt det fara bara – eller YOLO – som kidsen säger.

Another day at the office

Det är alltid lika fashinerande att tänka på vad alla människor egentligen sysslar med då de går till jobbet. Vill man ha håret klippt går man till en frisör som är bra på det, behöver man en försäkring finns det någon som kan rabbla villkoren utantill, behöver man nya däck till bilen finns det människor som är hejare på att hjälpa en välja ut dem och skruva fast dem.

Denna vecka hyser jag respekt för den här mannen som tvättar jobbets ytterväggar med en högtrycksmaskin. Han har hela veckan stått och sprutat diverse medel och vatten på den här väggen i direkt solsken under rådande värmebölja. Och fint blir det! Hatten av!

20140725-121811-44291282.jpg

20140725-121822-44302796.jpg

Hej från officen

Medan alla ni andra ligger under ett parasoll och latar er och dricker piña coladas måste ju någon hålla ställningarna i landet och just nu är en av de tappra – jag. I ärlighetens namn vet jag nu inte om jag är så mycket att förlita sig på då det gäller fred på jorden men försöker iallafall göra livet liiite lättare och roligare för Radio Vegas lyssnare.

Dessutom är det underbart att jobba under den mest stillsamma semestermånaden för korridorerna ekar tomma och man får för en gångs skull vara ifred. (Detta gäller dock inte Anne som jag delar rum med, henne längtar jag ihjäl mig efter nu då hon har den dåliga smaken att ha semester och roa sig med heta män på lyxiga resorts.)

Här brukar hon sitta. Suck.

kuva (11)

Äntligen hemma

Äntligen hemma efter tre fin-fina veckor i Österbotten. Härligt att vara där, härligt att vara här. Eget hem, egna saker, egen säng OCH digiboxen är proppfull med alla tänkbara ljuvligheter jag missat medan jag var borta och för en gångs skull hade annat att göra än att se på tv.

Alla borde förresten nu som då åka 430 km med två gnälliga kids i baksätet. Det är ju så himla skönt sen då det är över och det övriga livet känns plötsligt pretty damn fine.

10568955_10152165455236338_8370747674273009729_n

Tillbaka på jobb

Första dagen på jobbet efter semestern. Hasade mig till Vasas Yle, förberedd på att sitta ensam i ett ekande tomt hus snyftnynnandes fram ”Åååål baaai maiseeeiheeelf…” men vem sitter på vår office om inte självaste Linn Jung som sommarjobbar på Radio X3M. Den ängeln erbjöd sig dessutom att koka kaffe. Godheten finns och spirar ännu. Veckan är räddad.

linn

Hemlängtan

Nu då vi rantat land och rike runt i ett par veckor och ännu har en veckas vistelse kvar hos mina föräldrar så slog det mig att hur bra vi än har det här så har jag en sjuuuuklig hemlängtan. Hem till mina egna grejer, mina egna rutiner, vårt eget hem – rubbet. Där ser man då ännu en gång hur omväxling och perspektiv (åtminstone för en stund) kan skänka lite rosaglittrande tacksamhetsskimmer över ens egna välbekanta daily grind.

Livet e läääsh

Lata dagarna i Jeppis fortsätter. Igår var vi på en hemmafest som finaste Pamppo ordnade, så himla roligt med ett traditionellt garden party!

20140712-131510-47710555.jpg

20140712-131510-47710873.jpg

Efter det tog vi en sväng till Stadshotellet där man kunde tro att man var viktig för en stund men det är ju inte lika ofta man ser mig i en hockeytröja som min målvaktande syssling. Om jag hade fått en euro för varje gång någon frågat mig om vi är släkt skulle jag ha kunnat flytta till Mauritius för länge sen.

20140712-131849-47929232.jpg