Alla dessa människoöden

Sprang på en kollega på jobbet idag som berättade att hennes syster dog i somras, hon blev påkörd av en långtradare i en korsning i hemknutarna. Poff. Borta.

Medan vi stod och pratade om detta ofattbart tragiska öde där en människa i alltför ung ålder rycks bort bara p.g.a. en eller några sekunders marginal, en fråga om att vara på fel ställe vid fel tid….det sätter igång en hel del i en. Tankar på hur ingen av oss kan gå omkring och känna oss sådär jättesäkra. Skuldkänslor över hur man borde maximera sitt liv, vara lite mer Carpe diem liksom.

Likväl kommer jag hem och önskar inget annat än att kasta ner min trotsiga 3-åring från balkongen och grämer mig över obetydliga petitesser. Gnäller, tjatar, ältar, bråkar….om och om igen tills jag får dem i säng, öppnar datorn för att kolla vad som är på gång och inser att kulan från morgondagens En kväll med Anne och Hannah viner ack så nära tinningen.

Det sägs att det värsta en människa kan behöva göra är att begrava sitt eget barn och Pekka Strang berättar faktiskt i morgondagens program om då han var med om det. Vår andra gäst Kia Elenius för mig igen tillbaka till min gråtande kollega i korridoren imorse….Kia blev också påkörd av en långtradare för ett antal år sedan, bilen började brinna men tack vare en medtrafikants hjältemod är hon idag i livet. Brännskadad men vid liv.

Huh. Då man hör om dylika öden börjar man osökt tänka på sina egna och andras livsval. Eftersom tiden trots allt är begränsad… Varför vågar vi inte mer? Vad väntar vi på?

Lördax med Sonja

Sveper i mig det sista av kaffet och ska just hoppa i bilen för att köra till jobbet där jag får göra Lördax med underbara Sonja Smederevac som är vår sommarvikarie från Svärji. Vissa människor gillar man bara direkt och Sonja är definitivt en av dem. Snäll, smart, lättilgänglig och dessutom sjukligt het. Gotta love her.

Hörs om en stund på Radio Vega då? Titta in nångång mellan kl.10-14?

Lördax 2015-6

Liten värld

Postade igår samma bild av min absoluta favoritartist Gavin DeGraw på Instagram som i inlägget nedan och imorse märkte jag att hans basist James Cruz laikkat den + några andra av mina bilder! Kanske inte världens största grej enligt många men för mig var det ett kul tecken på hur världen krymper tack vare alla dessa uppfinningar.

Då jag för sisådär 10 år sedan låg hos min kompis i Jeppis och lyssnade på Gavins första skiva skrev man brev till sina idoler, direktkontakt via sociala medier kändes lika troligt som att tyngkraften plötslig skulle upphöra och man skulle flyga till månen.

På vägen till jobbet träffade jag dessutom en Golden Retriver-valp och ikväll blir det after work med några kompisar. All is well. Ha en fin dag!

20150723-111259-40379862.jpg

Chisu <3

Det har varit en sparsam semester, har gjort av med sisådär en tia på rea, en femma på en ”helt nödvändig” glittrig topp och den andra halvan på Chisus skiva Kun valaistun som jag hittade i en bortslumpningslåda på Citymarket i Vasa.

Har alltid diggat det kvinnan, så begåvad låtskrivare, producent och sångerska plus att hon såklart är obeskrivligt vacker. Finess ut i fingerspetsarna på samtliga plan. Idag då jag ensam körde från Vasa till Helsingfors lyssnade jag på den här skivan mer eller mindre nonstop och blev än en gång tagen av denna underbara kvinna.

Låten nedan är enligt mig en av de bästa någonsin i finsk musikhistoria. Minns då den kom för några år sedan, föll handlöst för den redan då och fortfarande då jag hör den för tusende gången blir jag samtidigt både gråtfärdig och euforisk. Klockren poplåt.

Gillar finsk musik för den är så rakt på sak i all sin melankoli.

Eller den här. Så svidande text kombinerat med ett otroligt fint arrangemang.

Nu är jag ensam hemma vilket känns ganska så konstigt. Balkongblommorna hatar mig av naturliga skäl, tre veckor utan vatten är inget som någon blir glad av. Imorgon börjar jag jobba igen vilket faktiskt ska blir riktigt roligt. Måste bara dra upp mig ur min lomamode först, just nu är jag så lat att det känns det som ett projekt att gå till butiken så vi får se hur vi styr upp det här med direktsänd radio. Nåååh, det blir som det blir. Skönt att vara hemma iallafall.

Puss på er och lyssna på Chisu!

Hem igen

Min semester är över och imorgon lämnar jag kidsen i mina föräldrars ömma vård och bilar ensam hem för att åter traska ner i kolgruvan. Inget fel i det i sig, man får skatta sig lycklig om man har ett arbete som är en ren fröjd att återgå till.

Dessutom vet ju alla småbarnsföräldrar att det här med att semestra med barn är långt ifrån att ligga med en drink i handen och långläsa romaner i solen så ser det nästan som återhämtning att få sitta på Yle och trycka helt ensam, äta lunch utan att först laga småbitar åt någon annan…det var ett tag sen.