Lappen

Som jag skrev tidigare så har en magsjuke-epidemi härjat på vårt dagis i ett par veckor nu. Blir alldeles rabiat då jag hör om hur folk för sina barn dit för att ”hen nu bara spydde lite igår men är helt pigg idag” eller att syskonet kommer till dagis fast det andra ligger hemma och spottar galla.

Alla har vi säkert ”sjukligt viktiga saker på jobbet” som man ”bara inte kan vara borta ifrån” men tänk på att om du för ett smittande barn till dagis är det bara en tidsfråga innan tiotals andra familjer är i samma situation.

Efter att även Uno drabbades i helgen fick jag så i nerverna att jag i helgen tejpade upp följande lapp på dagisdörrarna:

Lappen

HUR SVÅRT KAN DET VARA?!?  

Eländes elände

Efter jobbet i lördags fick jag det fruktade magsjuke-samtalet och efter det har det varit lite si och så med fiilisen. Vet inte vilket som är värre, att ha magsjuka eller att sitta och känna efter när den månne börjar? Uno var risig på lördag med som tur verkar både jag och Elaisa ha klarat oss tills vidare. (*Vitpeppar-vitpeppar*) Det kändes liksom inte klockrent att kombinera magsjuka, flunssa och mensvärk men som tur slapp jag den värsta av de tre.

Däremot har vi lidit av Nervsläpp Deluxe då vi nu suttit i fyra dagar inom fyra väggar och försökt att inte riva huvudet av varandra. Det finns dock något vackert i att släppa taget och i något skede orkade jag inte ens drömma mig bort utan hängav mig åt mitt öde och – ve och fasa – pysslade och lekte med barnen i brist på bättre sysselsättning.

Efter tre symptomfria dygn känns det dock helt säkert att föra dem till dagis och hämta hem nya bobbor. Haha, får se om det blir en påsk i vessabyttans tecken. Till alla er barnfria har jag bara en sak att säga: wear a condom.

Hello Africa, tell me how you’re doing

Alla har vi väl dåliga dagar på jobbet och idag är det riktigt risigt flyt i Camp Lördax. Allt planerat skiter sig, gäster avbokar i sista stund och kaffet är slut.

Dessutom ska min älskade Anne imorgon åka till Afrika på semester, närmare bestämt till Senegal. Har själv aldrig varit där så vet inte vad hon har att vänta men hoppas att hon kommer hem brunbränd och malariafri. Som ni ser är iallafall garderoben i skick.

20150327-155317-57197889.jpg

Annes hjälplinje

Anne är ju alltid guld med speciellt det senaste dygnet har hon levererat platina och chokoregn, först i form av ett besök hemma hos oss igår kväll där hon först outtröttligt orkade leka med de här typerna och efter det ännu agerade terapeut till deras trötta moder.

annebarnen

Idag har hon dessutom varit mitt tekniska stöd på jobbet och bl.a. hittat min borttappade Google kalender (jag vet, jag är ingen brainiac då det kommer till datorer) samt orkat höra på mitt gnäll och gett mig en ny tanke att träna min hjärna med. Vad vore jag utan den kvinnan? Ett vått löv under skottkärrans hjul, typ.

Om att säga förlåt

Elaisa och jag är inne i en jobbig period just nu, vi bara kinar, käbblar och kommer ihop oss över allt och inget. Så himla jobbigt och dränerande på alla sätt och vis.

Ett förlåt kommer man dock långt med, både som barn och som vuxen och gissa om mitt trötta hjärta smalt nu ikväll då jag såg att hon lämnat sin favorithund på mitt nattduksbord.

20150323-231143-83503727.jpg

Svettbyxor

Ser på TV-shop där de säljer Hot Shapers-leggings som får en att svettas så mycket att man går ner i vikt. Det sägs vara praktiskt för ”man kan ha dom på sig under de vanliga kläderna”. Haha. Fräscht.

20150323-131429-47669629.jpg

Kolloidalt silver

Inget sparkar igång fredagsfiilisen lika effektivt som ”MAGSJUKA I HUSET”-lappen på dagisdörren. Som tur kommer helgen emot så kanske det kan hindra eländet från att gå bärsärkagång – under förutsättning att folk förstår att hålla sig hemma tillräckligt länge även efter att symptomen avtagit.

Blir helt galen då jag hör om människor som skickar ena barnet till dagis fast det andra ligger hemma och spyr eller inte förstår att det krävs minst 48 symptomfria timmar innan smittorisken avtagit ens någolunda. ”Bråttom på jobbet” är knappast en godtagbar orsak till att smitta ner resten av dagisgruppen. Håll er hemma för helvete.

Vi klarade oss lyckligtvis hela förra vintern och även detta år har vi varit friska (*vitpeppar-vitpeppar*) och i år har jag även förberett mig med en liter kolloidalt silver som lär ska vara effektivt mot magsjuka. Har ni erfarenheter av det?

prada

Kettlebell-oskulden

Var på mitt livs första kahvakuula-pass idag. Jag vet. Jag hör hur ni fnyser föraktfullt och jag är väl medveten om att gamla tanter och små barn har gjort detta i åratal och att jag antagligen är den sista att bli av med kettlebell-oskulden.

Orsaken till att jag inte vågat testa tidigare är att grenen verkar så brutalt tung men jag antar att alla dessa år av kånkande på två levande kettlebells har gjort sitt för jag lever fortfarande. Annat kan det vara imorgon bitti då jag ska försöka få i backen på bilen.

kuva (9)

Om att leva i rädsla

Många brukar spotta och fräsa i avsky då ämnet reality-tv kommer på tal, majoriteten påstår sig enbart titta på nyheter och dokumentärer. Nåväl, jag är inte en av dem och jag skäms inte för att erkänna att jag ÄLSKAR reality, just därför att denna gengre fångar fina ögonblick av essensen i det mänskliga beteendet. Som detta i dagens Masterchef:

20150317-210339-75819543.jpg

20150317-210404-75844732.jpg

20150317-210427-75867352.jpg

Vad vågar vi välja? Hur trogna är vi vår magkänsla även då den säger saker som inte alls passar in i våra liv? De flesta av oss väljer den säkrare vägen vilket såklart är helt förståeligt på grund av hundra olika orsaker men samtidigt så synd. Och fel. Och TRÅKIGT.